Guy Ritchie är tillbaka med ett underhållande gangsterdrama

Det handlar om den skräckinjagande gangstern Mickey Pearson, som frotterar sig bland brittiska aristokrater, lorder och grevar. Han är rik tack vare sitt cannabisimperium, men vill nu dra sig tillbaka. Något som verkar vara lättare sagt än gjort i den skrupellösa undre världen där han har sitt herravälde.

Detta är en väldigt klassisk Ritchie-film med snabba klipp, skön musik och oväntade turer som följs av några till. ”Lock, Stock and Two Smoking Barrels” (1998) och ”Snatch” (2000) är fortfarande bättre, men sämre försök har man ju råkat på genom åren.

Som vanligt är manuset en djungel av rappa repliker och intressanta karaktärer. Det är lite tovigt på vägen och jag måste tänka till några gånger för att hänga med. Väl många sidointriger presenteras utan att de direkt får fotfäste i grundhistorien, vilket ger mig måttligt med huvudbry. Dock ackompanjeras min stundvis påtagliga förvirring av fantastiskt roliga dialoger som gör att det blir värt det. För orden sitter där de ska och uttalas med skärpa och finess, oavsett vems mun de kommer ur. Dessutom faller bitarna på plats allt medan tiden går och sitter till sist där de ska.

Det gör ju inte saken sämre att vi i täten ser de begåvade herrarna Matthew McConaughey, Charlie Hunnam, Hugh Grant och Colin Farrell. Framförallt en synnerligen ovårdad Grant, och Farrell med hundögon, står ut som kul kufar. ”Downton Abbeys” Michelle Dockery gör den egentligen enda betydande kvinnorollen, vilket är torftigt (skärpning Ritchie!). Hon är ändå riktigt bra och övertygar starkt som Mickeys fru i den annars väl testosterontunga ensemblen.

Som sagt är manuset välskrivet, sett till dialog och repliker. Tugget flödar, liksom förvisso också gör svordomarna. Tyvärr snubblar berättandet lite på sig själv emellanåt. Och min känsla är att Ritchie och co går vilse i sina egna ambitioner. De vill så mycket, men lyckas inte hela vägen. Stundvis blir det som är tänkt att vara smart, lätt krystat och onödigt komplicerat för oss åskådare. Jag gillar komplikationer och att lösa tankevurpor som kommer min väg, men inte bara för sakens skull.

”The Gentlemen” är trots det, ett spännande och otroligt underhållande gangsterdrama som glatt överraskar. Fotot  är snyggt och klippen genomtänkta. Det är kanske inte direkt nytänkande eller överraskande, men jag tycker väldigt mycket om det jag ser. Det är blodigt och rätt så våldsamt mellan varven, fast hela tiden med glimten i ögat. Jag hade gärna sett fler kvinnor ta plats i historien och ett lite mer avslappnat förhållningssätt till det som berättas. I det stora hela är detta ändå en väldigt sevärd film, som gör sig mycket bra på den stora duken. Se den där!