Hajaction med bett i

Det är något speciellt med människors – inte minst filmskapares – fascination för hajar. Ändå verkar det vara så svårt att göra en bra sådan. Mellan Spielbergs klassiker och några hyggliga parenteser (främst indiefilmen ”Open Water”) så har det gjorts oräkneliga C-filmer om de huggtandade bestarna. Till och med fyra stycken ”Sharknado” men inget som kommer i närheten av filmen från 1975.

Och nej, ”The Shallows” är inte riktigt där. Men det är den bästa hajaction som visats på bio på många år. En stor anledning är att man tacksamt nog lagt fokuset på hajens motståndare, en surfare med skinn på näsan och lämpliga läkarkunskaper, istället för kackiga effekter. Äventyrslystna Nancy (Blake Lively, som tar i så det knakar) besöker hemlig, öde strand (alltid en bra idé) för lite kvalitetssurfing men strandsätts på en sten ute i vattnet när en vithaj hotar att förvandla henne till mellanmål. Vad att göra?

Det kan låta som stoff för en kortfilm och man bör knappast förvänta sig någon djupodlad dialog. Inledningsvis blir det lite fånigt när kameran dreglar över Livelys halvnakna kropp i slow-motion – tillsammans med de häftiga surfstuntsen borde det utgöra den ultimata grabbfilmen. Men när väl den där läskiga skuggan uppenbarar sig i vattnet och det faktiskt börjar hända saker så skiftar filmen ton till det bättre.

Tänk en något lättsammare men fortfarande välpolerad hajvariant av ”127 timmar” och ”Cast Away” där en läbbig sy-stygn-scen i ”MacGyver”-stil får täcka äckelkategorin medan en fiskmås blir vår hjältinnas passiva sidekick. Oavsett om man lyckas gissa sig till huvudpersonens öde så är det gott om nagelbitarspänning och regissören Jaume Collet-Serra lyckas med effektiv klippning och läckra bilder kamouflera det faktum att det egentligen bara finns story för cirka 15 minuter.

Trovärdigheten haltar allt mer ju filmen fortgår – likt i en actionfilm lyckas varken allvarliga skador eller brist på näring hålla nere Nancys energi under hektiska situationer. Men tar man den för den stundtals riktigt intensiva, häftiga popcornfilm som den är så går man inte hem besviken. Då gör det inte så mycket att Lively knappast är någon Jamie Lee Curtis eller Collet-Serra någon Spielberg – all hajfilm som lyckas undvika digitala effekter som ser ut att vara ritade av en femåring förtjänar en titt.