Är det vi 80-talister som troget hållt fast vid vår barndomshjälte? Vi som genom vår nostalgiska fanatism fört upp Robocop-konceptet till kultpiedestalen? Jag är nödgad att svara ja på den frågan för mycket mer hittar jag inte i detta nästan två timmars slöseri med tid.
En korrupt affärsman ger sig i lag med brottslingar för att avaktivera Robocop, till förmån för hans egen robotmodell. Allt för att tjäna pengar. Jepp… that’s it. Det är det som är storyn, kort och koncist liksom. Kanske något som dög under 80-talets kapitalistdagar och som inte minst symboliserar sin tid men som idag blir lika svartvitt som första bästa negativ. Trist endimensionellt med andra ord.
”Robocop 2” dras tre år efter sin föregångare med samma problem, otroligt kasst skådespeleri. Det är pinsamt att se hur rollbesättningen massakreras av allt från statister som hittats på närmaste arbetsförmedling till roller som tycks skrivna av prao-elever på Bolibompa. Dialogen får mig att tänka på, i bästa fall, tecknad film. Ni vet hurtigt och övertydligt men riktigt, riktigt tråkigt.
Det är inte en helt ogrundad tanke att ”Robocop 2” tillkommit på ungefär samma sätt som en Idol-vinnares debutlåt. Vid succén av sin debutant ett snabbt ihopklipp av det simplaste framgångsformatet men främst en kannibalism av sitt eget koncept. En princip som präglat efterföljare genom åren, där uppföljaren blir startskottet för en sorgesam kalkonserie. Ta bara en titt på den smärtsamma synopsen till ”Robocop 3”: Robocop saves the day once more. This time the half man/half robot takes on ruthless developers who want to evict some people on ”their” land.
Kan man säga något mer än ”gag”?
Den veka ansatsen att väcka en större fråga kring vad mänsklighet är i ”Robocop 2”, dribblas snabbt bort i ett pang-pang-scenario som är lika simpelt som trist. Även om Peter Weller med sin kultstatus börjar göra en mini-comeback (han har en roll i nya ”Star Trek”-filmen) så är ”Robocop 2” knappast något som kan göra comeback i någon DVD-spelare.
