Superdetektiven Hercule Poirot (ikoniskt spelad av Albert Finney) är en av förstaklass-passagerarna som går ombord på Orientexpressen i Istanbul. Tidigt under sin färd tvingas tåget stanna efter att snöväder blockerat rälsen. Något ännu mer dramatiskt följer dock när en av passagerna hittas död i sin kabin, och allt pekar på att denne mördats under natten. Med ett stort antal misstänkta sätts Poirots expertis på prov när han måste lösa brottet, isolerad med den potentielle mördaren i sin närhet.
Egentligen borde ”Mordet på Orientexpressen” slå till med större kraft, för potentialen finns onekligen där. Skådespelarinsatserna är filmens största och självklara styrka, med fina insatser från Lauren Bacall, Martin Balsam, Sean Connery, Anthony Perkins och Jean-Pierre Cassel, för att nämna ett par stycken. Albert Finney är lysande i huvudrollen och spelar detektiv Poirot charmigt karismatiskt och färgstarkt. Bäst är dock Ingrid Bergman som den religiöse svensken Greta. Bergman, som vann en Oscar för sin insats, demonstrerar skört och känslofyllt skådespel på högsta klass. Hennes omtumlande rolltolkning av en besvärad karaktär är oerhört gripande och resulterar i att hon stjäl varenda bildsekund hon syns med i.
Men tyvärr räcker inte skådespelarnas starka prestationer hela vägen till mästerverks-nivå för filmen i sig. Spänningselementen tar i vissa aspekter skada av filmens låga tempo, och i en dialogbaserad film med en rad olika intressanta (och vissa mindre intressanta) personer framför kameran kan man tycka att filmens fokus borde delas upp bättre karaktärerna emellan. Tonen blir även den lite väl dagtids-TV-mysterium. Med tanke på vikten av Hercule Poirot som huvudkaraktär så blir det svårt att experimentera för mycket med uppdelning av fokus och filmskaparna förlitar sig på det säkra före det osäkra. Sidney Lumet, som förövrigt är det perfekta valet av regissör till just den här filmen, lägger mycket krut på sin huvudkaraktär och får ut det bästa av en Finney som konstant pratar sig igenom det två timmars långa deckarmysteriet.
Filmens genomtänkta klimax och twist-avslutning är väl utfört, även om det inte är den största och mest oförutsägbara filmchocken man skådat. När eftertexterna rullar kan jag ändå enkelt konstatera att filmen i sig är sevärd och underhållande endast för att det är en maffig uppvisning av ett gäng fantastiska skådisar och deras väldigt imponerande insatser.