”Lion” är en sann historia om den indiska pojken Saroo, som tappar bort sig och genom en rad osannolika händelser hamnar kilometer från sin hemstad. Efter att förgäves ha försökt hitta tillbaka till sin familj, hamnar Saroo istället på ett barnhem där ett australiensiskt par tillslut adopterar honom. Saroo får ett bra hem i australiensiska Tasmanien, men glömmer aldrig sin indiska familj. När han blir äldre växer tanken på att försöka hitta tillbaka till sin mamma och bror, vilket till slut blir en fixering som Saroo har svårt att släppa. När han får höra om den nya tjänsten Google Earth (som uppenbarligen bidragit till att finansiera filmen), väcks hoppet återigen.
”Lion” är en film i två delar. Under den ena delen av filmen får vi följa femåriga Saroo som kämpar för att hitta sin familj i ett land där tusentals barn försvinner varje år. Den andra delen visar Saroos liv som vuxen man i Australien. Denna uppdelning bidrar till att göra filmen så intressant. Den första delen visar ett hårt och hemskt Indien, där gatubarn är så vanliga att ingen ens höjer på ögonbrynen när en liten pojke skriker efter sin mamma. Man känner som publik lätt förtvivlan, vilket stundom övergår i förakt för hela mänskligheten. Den andra delen visar istället en man i djup identitetskris, som vet att han i grunden är indier, men utan det kulturella arvet känner sig mer som australiensare.
Båda dessa delar innehåller tillräckligt många känslomässigt engagerande scener och fantastiskt skådespeleri för att kunna utgöra två helt separata filmer. Det ryktas att filmmakarna träffade fyra tusen kandidater för att fylla rollen som unga Saroo, vilket man kan förstå när man ser Sunny Pawars insats. Få barnskådespelare lyckas leverera så trovärdiga skådespelarporträtt.
Filmens andra del är något långsammare i tempo än den första, men blir aldrig tråkig tack vare den välrenommerade skådespelarensemblen med bland andra Nicole Kidman, Dev Patel och Rooney Mara som alla gör lysande insatser.
Dev Patel har genom sin rolltolkning lyckats framställa en äldre Saroo som känns verklig och nära på ett sätt man ofta saknar i denna typ av drama. Han är inte bara en sorgsen karaktär som längtar hem, han är även en person i konflikt med sina känslor. Borde han inte känna tacksamhet inför sin nya familj som räddat honom från ett liv i fattigdom och misär på ett indiskt barnhem? Det är denna typ av nyanserade frågeställningar som gör att filmen blir så fängslande.
En annan detalj som förgyller filmen är relationerna som framställs mellan karaktärerna i filmens andra del. Saroos flickvän, spelad av Rooney Mara, har svårt att förhålla sig till hans växande längtan efter sin biologiska familj. Hon försöker stödja honom i hans känslomässiga kamp, men lyckas inte hantera hans växande tillbakadragenhet. Även relationen mellan Saroo och hans djupt traumatiserade adoptivbror ger ett djupt intryck som stannar kvar länge efter filmen är slut.
”Lion” är en känslomässig bergodalbana som lyckas med att engagera i varenda ruta, utan att framstå som kladdig eller överspelad.