Ren och skär filmmagi

Moussa och Seydou är två senegalesiska tonåringar som drömmer om ett bättre liv i Europa. De bor i den fattiga huvudstaden i små skjul, men en dag ska minsan vita människor be ungdomarna om autografer, de ska slå stort som musiker i södra Europa.

Som många säkert misstänker, är vägen dit inte helt lätt. De betalar en smugglargrupp som utfärdar slarviga pass och skickar iväg dem mot Tripoli, för att sedan färdas med båt över medelhavet. En resa som kommer blotta människans värsta, men också bästa, sidor.

Det har gjorts en hel del filmer om den moderna flyktingkatastrofen. Många visar ofantligt hemska historier. Det som gör ”Kaptenen” närmast unik, är att ångesten inte kommer som en käftsmäll. Här är vi långt ifrån våldsamma djupdyk in i människans värsta sidor.

”Kaptenen” framställer otäckheterna relativt subtilt (med vissa undantag). Vi ser långsamt hur pojkarnas hopp trycks ner längre och längre mot avgrunden. Muta efter muta nöter ner deras ursprungliga framtidstro. Samtidigt finns pojkarnas fina vänskap kvar när det blir som mörkast.

”Kaptenen” är en vacker skildring av komplett mörker, som lyfts av de unga skådespelarna. En långsam vandring som aldrig blir tråkig. En fördjupning i ett aktuellt ämne som aldrig blir uppläxande. Bara ren och skär filmmagi.

Kaptenen har svensk biopremiär 5:e april.