Det är omöjligt att tänka sig hur mycket blod, svett och tårar som krävdes för att kämpa emot det förtryck som HBTQ-communityt men den här dokumentären från Netflix ger oss en tillräckligt nära bild. Inte minst av den älskade titelpersonen som trots att hon dog 1992 fortfarande lever kvar i sin bekantskapskrets hjärtan och via sin legend sprider en smittande kärlek.
Huvudpersonen i filmen är dock Victoria Cruz, en transaktivist som arbetar för en organisation med syfte att förhindra hatbrott mot HBTQ-personer. Hon bestämmer sig för att börja gräva i fallet med Johnson, vars död rapporterades som självmord men de flesta misstänkte var mord. Cruz intervjuar alla som kände Johnson eller på något sätt var inblandade i fallet och det blir en spännande och emotionell resa.
Samtidigt som detta är ett mordmysterium, om ett verkligt sådant, så är det minst lika mycket en gripande och kärleksfull hyllning till Johnson och andra HBTQ-kämpar som gjort skillnad i samhället endast genom att stå upp för vilka de är. Det är generöst med tacksamma videos från 1990-talet varvat med nutida intervjuer och tillbakablickar. Ett inte helt okomplicerat försök att finna rättvisa.
Även om fokuset på Johnson i filmen är oregelbundet på grund av vad det verkar som brist på material så vilar hennes värme och utstrålning över filmen som en melankoliskt trygg atmosfär. Ju mer vi lär känna henne och hennes likar desto mer hjärtskärande är hatet och våldet som riktas mot dem. Filmens ofantliga styrka ligger i att lyckas belysa, hylla och bevara dessa fantastiska personligheter och vad de mot alla medel uppkom.
Regissören David France (Oscarsnominerad för ”How to Survive a Plague”) lyckas galant om än inte alltid helt jämnt kombinera ett viktigt rättsfall med nostalgiska flashbacks till en tid som varit. Med en bestämd protagonist med integritet i Cruz och en färgstark legend i Johnson så skildrar ”The Death and Life of Marsha P. Johnson” ett levande, positivt och tragiskt HBTQ-community där Roland Emmerichs ”Stonewall” helt misslyckades.