Lätt- och lagom-ryslig western-sci-fi

Det är inte helt övertygande på alla håll och jag saknar mycket av bakgrundshistorien, men samtidigt är det ändå underhållande, väldigt snyggt i de grådystra tonerna och framförallt välspelat på samtliga håll. Danske Nikolaj Arcel har regisserat detta våldsamma fantasyäventyr med Idris Elba och Matthew McConaughey i huvudrollerna.

”The Dark Tower” handlar om kampen mellan det onda och det goda, de som bekämpar den och övriga som berörs. Ett högt torn upprätthåller sedan urminnes tider balansen mellan mörka och ljusa krafter i en värld av flera dimensioner. Tornet beskyddas i en av dimensionerna av den siste revolvermannen – Roland (Elba), vars gamle antagonist the Man in Black (McConaughey) gör allt för att förstöra det. Samtidigt finns en faderlös pojke på vår sida av verkligheten med förmågan att antingen rädda världen som vi känner den eller, om det vill sig illa, att totalt ödelägga den.

Det är svårt att överföra många av Kings romaner till film, men när någon lyckas och gör det bra, blir det också ofta riktigt bra och såklart tvärtom. Detta hamnar någonstans mitt emellan. Filmen har sina ljusa stunder och är emellanåt väldigt spännande och till och med riktigt underhållande. Medan andra partier, eller specialeffekterna för den delen, inte alls fungerar lika bra. Det känns som att det är för mycket som ska rymmas i en enda film och tyvärr är det också alldeles för många viktiga aspekter som därför lämnas utanför.

Arcel lyckas hyfsat väl med att skapa en trovärdig miljö som verkligen på sina håll andas Stephen King, varför jag också köper förflyttningarna mellan världarna, liksom den grundläggande tanken om hur dessa hänger samman. Dock får jag aldrig riktigt grepp om VARFÖR de gör det, eller VARFÖR annat är som det är, vilket stör mig.

För vad som händer, hur det händer – det ser jag ju, men varför allt detta sker, varför det har skett och varför folk gör som de gör, förblir obesvarat och ledtrådarna som ges är inte direkt tillfredsställande. En första film om ett helt nytt universum, med nya villkor och regler bör berättas noggrannare, med mer fokus på bakgrundshistorien. För även om man kan välja att skippa de delarna och få det att fungera ändå, så kittlar det således i bästa fall mest bara på ytan. Det behövs en titt därunder och mer djup helt enkelt för att få mig verkligt engagerad.

En annan märkbar brist i filmen är avsaknaden av starka kvinnliga karaktärer. Jag kan absolut fängslas av en film med bara testosteron, men ibland blir det alltför påtagligt att de kvinnor som är med egentligen inte är annat än ganska menlösa kuttersmycken. Som nu. Vi har visserligen några fruntimmer i rollistan, en snygg mamma, en snygg smart kvinna och en snygg snygg tjej, men efteråt minns jag inte vad någon av dem heter eller knappt vad som hände dem, och det är bara för tråkigt.

Trots allt detta så är filmen spännande och verkligen välspelad. Framförallt tycker jag mycket om Idris Elba som ”sheriffen”. Han är en fröjd för vilka trötta ögon eller öron som helst och passar utmärkt bra som en av hämnd tyngd karl med lika bestämd som djup röst, som dessutom är fantastiskt skicklig på att dansa runt med sina revolvrar. Även den unga Tom Taylor övertygar som Jack Chambers och såklart är alltid Matthew McConaughey sevärd, även om hans onda trollkarlskaraktär känns lite väl platt.

”The Dark Tower” är ett smörgåsbord av allt möjligt som vi redan sett. Det är en omvänd Harry Potter-historia för vuxna, Sagan om Ringen utan ring, vilken cowboyfilm som helst fast utan Clintan. Filmen är våldsam och brutal, vilket jag personligen gillar, även om temat egentligen är mer tacksamt att göra ungdomsfranchise på.

Om Arcel hade valt att ta det lugnare med blodsspillet så hade filmen lätt kunnat hitta en bredare publik, eller så kunde han gått ”all in” åt detta håll och göra en grymt otäck splatter-rysare med extra allt. Nu blir det istället lite mitt emellan av allting, okej men inte mer än så, blodigt fast inte värre, smårysligt men inte tillräckligt skrämmande. Jag tycker ändå, med nämnda förbehåll och väldigt mycket tack vare Idris Elbas flinka fingrar, om det jag ser och efteråt vill jag både ha och se ännu mer. Kanske med mer djup nästan gång?