Lekfull och sprudlande musikal på svenska

”En musikalfilm på svenska, kan det verkligen funka?” kanske du frågar dig. Jag undrar snarare: ”Varför har det inte gjorts förr?”

Jovisst, det funkar utmärkt. Vi badar trots allt redan i fåniga romkoms som slåss om publiken under årets kallare månader. Varför inte slänga in lite Hollywoodglans i form av Malin Åkerman, och bryta av den stela dialogen med en somrig musikvideo då och då? ”En del av mitt hjärta” är en rätt härlig film som omfamnar sina mer cheesy sidor och får publiken att skratta och gunga i takt med Tomas Ledins hits.

Åkerman har kommit hem mellan ”Billions”-säsongerna för att spela Isabella. På alla vis en klassisk romkom-karaktär: hon är tillräckligt gammal för att ha en toppkarriär och lyxlägenhet i Stockholm, men tillräckligt ung för att vara singel, vacker och fortfarande drömma om den stora kärleken. För första gången på många år åker hon hem till barndomsbyn, där hon återse en bitter pappa (Johan Ulveson) och gamla vänner och flörtar. Snygga exet Simon (Christian Hillborg) ska gifta sig, och Isabella råkar snart ställa till det för samtliga och sig själv.

Men säg den konflikt som inte kan lösas med dans, sång och en pampig kärleksförklaring mitt på gatan? ”Vad gör du nuförtiden?” frågar någon karaktär. ”Inte ett moln så långt ögat kan nå” konstaterar en annan. Och den som kan sina Ledin-texter vet vart det leder. Snart kliver 25 bakgrundsdansare in och får den soldränkta småstaden – och hela biosalongen – att rocka.

Det krävs ändå balls att komma undan med sångrepliker som ”Det är försent att avbeställa min erotiska sufflé”. Och den här filmen tar sig aldrig på stort allvar. Den vet när den är småtöntig, och låter till och med karaktärer himla med ögonen när andra drabbas av en plötsligt sånglust. Filmen bockar av alla klyschor och leker gärna med dem, lite som när Disney drev med sagofilmer i ”Förtrollad”. Samtidigt lägger man mycket krut på musikalinslagen. Scenerna är snygga och proffsigt koreograferade, och får de smöriga 80-talshitsen att kännas sexiga på nytt. Även om skådespelarna sjunger hellre än bra.

Med en speltid på två timmar är filmen ovanligt lång för en komedi, men aldrig långsam. Det bubblar av energi och tempot är högt. Kanske lite för högt ibland – man kunde lätt få vila i några varma stunder och verkligen låta känslorna få ta plats. Jag köper inte riktigt att några rollfigurer egentligen känner något för varandra, de har alltid så bråttom till nästa käcka oneliner och nästa stora shownummer… som visserligen bjuder på en bra distraktion och döljer filmens brister väl.

Samtidigt får kritikern inom mig ont i ögonen av att se en del slarvigt klippta scener, som verkar ha räddats vid redigeringsbordet. Det skär i öronen av repliker som inte ligger rätt i mun hos skådespelarna, trots att många uppenbart har dubbats i efterhand. (Malin Åkermans svengelska accent hör man lyckligtvis inga spår av.) Sådana tekniska skavanker kanske kommer från att regissör Edward af Sillén siktar högt med sin första långfilm, eller är van vid att jobba på teaterscenen där over-the-top är mer accepterat. Ändå är det ingen tvekan om att just musikal fyller en stor del av hans hjärta.

Filmen sprudlar av charm och energi, förgylls av härliga biroller (Johan Rheborg, DU är Tyskland just nu!) och borde få många att upptäcka och återupptäcka Tomas Ledins musik.

”En del av mitt hjärta” har potential att bli en lika folklig succé som ”Mamma Mia!”, med välbekanta låtar, spexiga dansnummer och en stor dos humor och självironi. Publiken lär vallfärda till biograferna under vinterlediga dagar. Jag vet inte om jag vill gömma mig bakom en skämskudde, eller själv dansa ut ur salongen, men förmodligen både och. För det är svårt att värja sig mot Sveriges första stora filmmusikal. Förhoppningsvis är det inte den sista.