Luc Besson är tillbaka!

Lucy är en sorglös ung amerikanska som studerar i Taiwan. Hon blir indragen i en knarkhärva och får mot sin vilja ett kilo knark (en helt ny hormondrog kallad CPHO4) opererat in i sin mage, som hon ska tvingas smuggla in i Europa. Men något går snart ännu mera snett, påsen i magen spricker och ämnet läcker ut i hennes kropp.

Överdosen dödar dock inte Lucy, men förändrar henne från cellnivå och ut. Med nyfunna krafter och skrämmande oövervinnliga egenskaper bestämmer hon sig för att ta hämnd på dem som stal hennes liv.

Storyn är i denna, på ytan rätt traditionella actionfilm, ganska enkel och inte egentligen alls särskilt överraskande. Likheterna är flera med nästan vilken superhjältefilm som helst, men samtidigt lyckas utförandet kännas både uppfriskande och fräscht. ”Lucy” är absolut grafiskt våldsam och dessutom lite kul, men den rör sig bokstavligen på flera plan och blir därför mer nyanserad än vad som kanske brukligt är i genren. 

Scarlett Johanson gestaltar den alltmer mekaniska titelrollsinnehavaren Lucy och övertygar verkligen i förvandlingen från partytjej till det oförklarliga väsendet eller kanske mer vapnet som hon blir till. Johansson har på sistone (sedan framförallt rollen som den mystiska utomjordingen i ”Under the Skin”) växt i mina ögon och fortsätter här göra det. Hon har en lätt övernaturlig (i ordets rätta bemärkelse) utstrålning som jag tycker kommer särskilt väl till sin rätt hos karaktärer som Lucy eller som till exempel rösten till operativsystemet Samantha i fantastiska ”Her”.

Morgan Freeman är universitetsprofessorn som försöker hjälpa Lucy komma till rätta med sina nya kvaliteter och det livsfarligt galopperande intellektet inom henne. Även fastän rollen kanske inte är så mycket en deltagande karaktär i händelseutvecklingarna som ändå en slags katalysator för vår förståelse av filmens många teoretiska utsvävningar, så är Freeman sin vana trogen helt briljant. 

Besson är verkligen en skicklig bildkompositör och använder i ”Lucy” häftiga kameraåkningar och tjusiga effekter som han klipper samman med dokumentärt filmad naturfoto. På så sätt skapar han fascinerande montage och häftiga visuella metaforer av materialet som verkligen fångar mig som publik.

”Lucy” är inte fri från felkopplingar och alla turer i storyn köper jag helt enkelt inte. Men samtidigt är detta från början till slut en mycket läcker film, vars tempo gör att jag inte har tid att just då ifrågasätta delarna som eventuellt kopplar snett. Och jag måste erkänna att jag efteråt inte nämnvärt bryr mig om att göra det, då jag på något sätt känner mig så extremt nöjd med vad jag precis sett.

Luc Besson greppar pinnen kastad av Kubrick i ”2001”, tar några skopor ”Limitless”, kryddar med en touch av ”Matrix” och rör ihop en underbart ösig och snyggt förpackad action. Trots ett aningen forcerat slut med ett visst frossande i specialeffekter lyckas ”Lucy” balansera sitt överflöd och sina lagom stora ambitioner, något som till sist resulterar i inget mindre än en helt enkelt sjukt underhållande film. 

För mig, svulten på smarta rövkickande superhjältinnor och ständigt sugen på existentiella tankevurpor, når denna mångbottnade, visuella smällkaramell trots bristerna mycket långt. Och jag hoppas verkligen innerligt (fastän kanske förgäves?) att ”Lucy” bara är begynnelsen av något mycket större.