”Allting är mycket osäkert och det är just det som är så lugnande”. Det sa karaktären Tootiki i boken ”Trollvinter”, en av de mest välkända muminböckerna. Och den frasen går absolut att applicera på Lee Chang-dongs film ”Burning” med den lilla ändringen att det inte är lugnande utan snarare ”magiskt”.
När den koreanske regissören återvänder till bioduken för första gången på åtta år efter fantastiska ”Poetry” har han grundat historien i Haruki Murakamis novell ”Att bränna lador”, men filmen står helt på egna ben i den överraskande handlingen.
Vi får i inledningen träffa Jong-soo (Yoo Ah-in), en ung man med en våldsam pappa som får ta hand om dennes gård. Jong-soo är själv mer intresserad av att skriva, men hindras av sin ekonomiska arbetarebakgrund. En dag stöter han på barndomsvännen Hae-mi (Jun Jong-seo). De börjar umgås och Jong-soo blir snabbt förälskad i henne, men när hon åker till Afrika i två veckor ändras förutsättningarna.
När Hae-mi kommer hem har hon nämligen träffat Ben (Steven Yeun från ”The Walking Dead), en rik och välbärgad ung man som lever i en flådig lägenhet och kör en dyr bil. Trion börjar umgås, men efter en lång kväll utanför Jong-soos hus avslöjas oväntade och eldiga begär och handlingen gör plötsligt en helt oväntad vändning som gör ”Burning” till ett fascinerande mysterium.
Lee jobbar som vanligt med långa tagningar, en 10 minuter lång dans vid en solnedgång är något av det närmaste bildpoesi man kan komma, och skildrar kontrasterna i Jong-soos och Bens liv via både subtila och tydliga scener. Filmen kräver att man accepterar att det tar ett tag att komma in i Lees naturalistiska grepp, men väl fast så kan man inte ta ögonen från bioduken.
Filmens andra del, den som blir en sorts existensiell gåta, är helt fantastisk. Man har ingen som helst aning om hur det ska sluta, men känslan av obehag och osäkerhet är påtaglig. Vad har egentligen hänt? Fanns katten som Hae-mi ville att Jong-soo skulle ta hand om? Vem är Ben? När slår hans begär till nästa gång? Frågorna är många och alla får inte nödvändigtvis svar, men Lee litar på publikens intelligens att mer svepas med i handlingen än att analysera den.
Skådespelarna är utmärkta i sina roller, filmen är tekniskt välgjord med väl vald musik och ljudet bidrar till den täta stämningen. ”Burning” är helt enkelt fantastisk på alla plan. En film som likt livet självt händer framför dina ögon och sedan vägrar släppa taget när den är slut. Som en passionerad brännskada som aldrig släpper från din hud.