Mer konstprojekt än film

Gustaf Norén gör skådespelardebut i rollen som… sig själv. Tillsammans med skådespelaren Shima Niavarani ska han göra en modern och feministisk tolkning av ”Fröken Julie” i en ateljé i Brooklyn. När regissören inte dyker upp utvecklar sig det som började som ett professionellt möte till ett maktspel där deras inre blottas. 

”She’s Wild Again Tonight” är den tredje och sista filmen som görs med hjälp av Stockholms filmfestivals långfilmsstöd, som delats ut till lovande kvinnliga regissörer i syfte att lyfta fram fler kvinnor i film-Sverige. Denna gång ges stödet till Fia-Stina Sandlund som tidigare har uppmärksammats för sina politiska performance-kupper och sedan flera år tillbaka har gjort en slags konstnärlig analys av Strindbergs ”Fröken Julie”. Manuset har hon skrivit tillsammans med Josefine Adolfsson (”Apflickorna”) och de beskriver själva filmen som ”en operation i Fröken Julie”. 

Filmen suddar ut gränserna mellan verklighet, skådespel och fiktion. Scenografin går helt i vitt och Shima och Gustaf bär bara vita kläder. Det känns redan från start att filmen drar mer mot konstnärsprojekt än faktisk film. Och det är det som gör att den varken blir tät eller underhållande att titta på utan på sin höjd lite fascinerande när Shima och Gustaf pratar om sig själva och mediebilden av dem. 

Det är ett stort plus om man har ett intresse för personerna Gustaf och Shima (vilket jag har) och det finns ett par magiska scener, inte minst när Shima börjar sjunga på en av Mando Diaos allra första hits ”Mr Moon” och Gustaf drar fram skämskudden för att sedan börja sjunga med. Eller när Shima går loss om Oscarsgalan och beskriver priset som ”populistisk smörja”. 

Shima, som enligt mig är en av Sveriges mest begåvade skådespelare efter makalösa prestationer på teaterscenen, syns nu i TV4-aktuella ”Boy Machine” och hon är verkligen rolig på riktigt. Hon och Gustaf har en fantastisk kemi men det spelar ingen roll för projektet blir aldrig så intressant och häftigt som det vill ge sken av att vara. De snuddar vid brännande ämnen som feminism och hur man trots goda intentioner lätt hamnar i gamla könsroller, men det blir aldrig särskilt djupt. Under större delen av speltiden består ensemblen bara av Shima och Gustaf, vilket ibland funkar och ibland blir det långtråkigt. Det är därför befriande när det kommer in folk utifrån som skakar om tillvaron. 

”She’s Wild Again Tonight” hade varit perfekt på Dramatens stora scen men som film blir det aldrig mer än godkänt. Då rekommenderar jag hellre Andreas Öhmans ”Remake”, en annan svensk experimentell film med dokumentär känsla som både känns autentisk och lätt att relatera till.