Ibland är det frustrerande att som cynisk filmkritiker behöva att sitta och analysera sönder varje film man ser. Speciellt musikalfilmer blir lätta offer på det intellektuella obduktionsbordet. Därför är det så befriande att se en film som “In the Heights”. En pulserande fest i bilder och musik som inte bara bjuder upp till dans utan gör det i en imponerande kombination av professionalism och härligt positiv anda.
Men det är också ett svårslaget drömteam bakom spakarna. Filmen bygger på musikalen med samma namn av Lin-Manuel Miranda och Pulitzerpris-belönade Quiara Alegría Hudes som här bägge producerar samt skriver musik respektive manus. Deras livfulla historia, karaktärer och sånger ges den perfekta injiceringen adrenalin av regissören Jon M. Chu, som bevisat att han kan hantera såväl dansfilm (“Step Up”-filmerna) som humor med stor budget (“Crazy Rich Asians”).
Handlingen följer både ungdomar och äldre i Washington Heights, ett latino-community i New York där humöret alltid är på topp trots brist på pengar och luftkonditionering i en ständigt stigande värme… Vår hjälte, butiksägaren Usnavi (Anthony Ramos) drömmer om att återvända till sin pappas Dominikanska Republiken medan hans kärleksintresse Vanessa (Melissa Barrera) vill lämna området för ett bättre liv som kläddesigner.
Här finns flera starka karaktärer som delar drömmar och relationer men det är knappast berättelsen som är filmens styrka. “In the Heights” är en musikal som gör allt rätt, i en ofta svårsåld och bespottad genre. Chu tar oss tillbaka till känslan av musikalklassiker som “West Side Story” och “Fame” men med ett uppfriskande modernt bett och en väl spenderad budget som resulterat i ett imponerande proffsigt hantverk. Här finns små bonusdetaljer i form av animation eller trickfilmning som dock aldrig tar över.
Sångerna är perfekt producerade och nästan löjligt trallvänliga. Man mixar stilar och genrer med en självklar klackspark – ofta övergår exempelvis en ballad till hiphop i samma sång och det funkar fläckfritt. Samma gäller koreografin som aldrig överskuggar musiken men alltid är snygg och underhållande. Jag kommer på mig själv att mellan skratten och tårarna nästan konstant stampa i takten och får lust att ställa mig upp för att ansluta till festen på duken.
Man har också valt skådespelare som kan sjunga och är bekväma i musikalscenariot. Här finns inga malplacerade Hollywood-stjärnor som kämpar med övergången från replik till sång. De yngre förmågorna, speciellt stjärnskottet Ramos (“Hamilton”), är lika begåvade som de är attraktiva. Men det är också kul att se de äldre få ta plats. Som TV-veteranen Jimmy Smits i en oväntat rörande roll som överbeskyddande pappa eller scenveteranen Olga Merediz som har ett lysande nummer som kvarterets egen mormor.
Det kanske mest befriande med filmen är den är så ärlig i sin naiva positivitet. Det handlar om drömmar, kärlek, dans, fest och den sprudlande livsglädje som förenar New York-latinos. Även om här finns lagom berörda ämnen som rasism, invandring och papperslösas brist på rättigheter så blir det aldrig politiskt eller moraliserande. “In the Heights” vill ge oss glad, optimistisk underhållning och har du inte efter all dess charm och glädje fallit pladask så bör du undersöka om du fortfarande har ett hjärta i kroppen.