”Macbeth” är en av William Shakespeares mest kända pjäser. Det är också en av de kortaste, vilket gjort att regissörer under åren har kunnat filmatisera den utan att behöva korta i handlingen alltför mycket. Under åren har vi sett filmatiseringar signerade bland annat Orson Welles, Akira Kurosawa och Roman Polanski.
Justin Kurzel kommer från Australien och har tidigare gjort den uppmärksammade thrillern ”Snowtown”. Med Michael Fassbender i huvudrollen har han skapat en Shakespeare-tolkning som stundtals är mustig och rå, men som det ändå känns förvånansvärt svårt att engagera sig i.
Storyn är ju välbekant, Det är Skottland på 1300-talet, Macbeth blir spådd att han en dag ska bli kung av Skottland. Hans hustru påverkar honom att mörda den sittande kungen, så att Macbeth ska kunna inta tronen. Så sker, men kombinationen av dåligt samvete och tilltagande galenskap gör att både Macbeth och hans hustru störtar längre och längre in i en virvel av misstänksamhet, mord och konspirationer, vilket till sist blir deras undergång.
Kurzel har bokstavligt talat filmat på plats, på de skotska hedarna och i skotska slott. Här finns inga studiobyggen, ingen CGI, allt är äkta och fukten och råheten slår in från filmduken och får oss i biofåtöljen att riktigt känna den. I våldsamma slag, stundtals filmade i extrem slow motion, hackar och skär soldater sönder varandra, utsända av sina herrar i deras kamp om makten. Ibland får det nästan lite ”Game of Thrones”-känsla.
Fassbender är utmärkt som den manipulerande men alltmer plågade Macbeth, och detsamma gäller Cotillard som hans maktsugna hustru. De omges av skotska skådespelare, och det må ursäktas att jag ibland har svårt att hänga med i dialogen – Shakespeare på tjock skotska är inte så där väldigt lättförståeligt.
Det finns must och det finns kunnande både bakom och framför kameran, ändå kan jag som sagt inte riktigt ta denna version av ”Macbeth” till mig. Blodet och råheten till trots finns det någonting distanserat över den. Det är en film som man ser med behållning, men som man nog inte kommer att återvända till (om nu inte för att få dialogen textad på svenska).
Gunnar Rehlin