Skräck och superkrafter borde vara en kul och annorlunda kombination. Det har jag tyckt ända sedan ”The New Mutants”-filmatiseringen blev känd, och det tycker jag än. Tyvärr lyckas inte filmen ta vara på all potential som serveras, och varken superhjältarna eller skräckinslagen blir något mer än ytligt ögongodis.
Några kritiker har kallat ”The New Mutants” för ”den sämsta X-Men-filmen någonsin” och riktigt så illa är det ju inte. ”Dark Phoenix” slog rekord i bedrövlighet… den här är bara blek. Sen kan man diskutera om filmen överhuvudtaget ska ses som ett X-Men-kapitel – förvänta dig inga trikåklädda hjältar som ska rädda planeten. Men det är en viss fördel att känna till professor Xavier eller vad som hände i ”Logan”, för att snappa upp blinkningarna.
Denna fristående spinoff fokuserar på fem ungdomar som just har börjat upptäcka sina mutationer. Spelplatsen är begränsad till en minst sagt ljusskygg anstalt där de hålls inlåsta för att inte skada andra. Vi möter irländska vargflickan Rahne (Maisie Williams), en brasiliansk brat (Henry Zaga), en kaxig ryska (Anya Taylor-Joy) och mer tillbakadragne Sam (Charlie Heaton). Alla sitter de på oberäkneliga och potentiellt farliga krafter, och hemsöks av tragiska minnen från förr.
Senaste tillskottet i gruppen är Dani (Blu Hunt). Hon är en ung tjej med en otäck förmåga att väcka folks rädslor till liv, och gräva upp trauman som andra försökt begrava djupt inom sig. Terapeuten Dr. Reyes (Alice Braga), som redan har fullt upp med att tygla ungdomarnas heta humör, måste nu också hantera en anstormning av läbbiga varelser om nätterna.
Det är alltid välkommet med något nytt i serietidningsgenren. Men regissören Josh Boone, hyllad för sin senaste film ”Förr eller senare exploderar jag” (2014) får mycket att jonglera när både Marvel-mytologi och tonårsdrama ska få plats i ett öde skräckhus, och seriekaraktärerna får aldrig utvecklas till riktiga människor. De känns platta och endimensionella. Duktiga unga skådespelare dras med torftig dialog, och någon kemi dem emellan ska vi inte tala om.
På ett sätt är Illyana/Magik den jag gillar bäst, gruppens mean queen som kanaliserar varje high school-bitch som någonsin existerat. Anya Taylor-Joys rollfigur må vara en vandrande klyscha men hon låtsas inte vara annat heller, utan spelar sin roll med en nonchalant attityd. Jag kan lätt se henne på våldsamma äventyr med Deadpool i någon kommande film. Har vi en blivande cosplay-favorit på Comic-con-mässor?
Ibland glimrar det till, när filmen försöker hitta sin ”The Breakfast Club”-vibe och ungdomarna (nästan) verkar ha kul ihop. Och några av monstren som kunde vara hämtade ur Tim Burtons mörkaste mardrömmar får ett plus i kanten.
Men filmen saknar det roliga och det spektakulära från X-Men-filmerna. ”The New Mutants” har inte mycket att erbjuda vare sig skräckfans eller Marvelnördar. Den nöjer sig som en lågbudgetsepilog till den 20-åriga mutantsagan signerad Fox och Marvel. En inte helt nödvändig efterrätt på en måltid som redan lämnat publiken övermätta. En lättglömd film, som med facit i hand borde ha gått direkt till streaming – här finns absolut inget som krävde en stor duk.