Recension: Ragnarök

Superhjälte-action möter mysigt småstadsdrama

Välkommen till Edda, en liten norsk by omgiven av vackra fjäll med hisnande vyer och spegelblankt vatten. Där invånarna går på tur iklädda lusekoftor och tältar i bergen. Det blir inte mer norskt än så här. Lägg till en handfull bekanta ansikten från TV-fenomenet Skam och du är bara en “russebuss” ifrån en total röd-blå-vit explosion.

Publicerad:

Kanske visar ”Ragnarök” en rättvisande bild av livet som norrman, eller kanske är den idylliska bilden av Norge ett resultat av ett danskt produktionsteam som gör en tv-serie på norska. Oavsett vilket är Edda en plats man gärna återvänder till.

Bröderna Magne och Laurits flyttar till denna fjäll-idyll när deras mamma får jobb på den stora fabriken i stan. Magne är stor, otymplig och ordblind och har svårt att passa in i sin nya klass, medan Laurits är smart och självsäker och snabbt får nya vänner.

Laurits blir vän med skolans cool-kids och arvingarna till stadens mäktigaste företag, syskonen Fjor och Saxa Jutul. Magne blir samtidigt vän med den udda och utstötta Isolde, som ägnar stora delar av sitt liv åt att undersöka den mäktiga familjen och hur deras verksamhet smutsar ner och förpestar miljön i natursköna Edda. Bröderna Steier hamnar på två skilda sidor av en kamp som på ett eller annat sätt omfattar hela staden.

”Ragnarök” är som bäst när man fokuserar på dynamiken i en småstad som är beroende av en enda verksamhet. Hur stadens invånare är villiga att vända bort blicken för alla möjliga regelöverträdelser för att försvara sin största arbetsgivare och bevara livet i sin by. Den delen av serien som utspelar sig utanför stadens politik och skolans portar är dock betydligt sämre.

En kort tid efter att Magne först anlänt i Edda börjar han förändras. Helt plötsligt är han starkare, snabbare och smidigare än någonsin förr. Han utvecklar kort och gott superkrafter och vi förstår snabbt att det har någon koppling till fornnordisk mytologi. När Magne inte kämpar i skolan, utspelar sig en helt annan kamp mellan honom och onda krafter som har funnits i byn sedan urminnes tider. Den här delen av serien känns igen från otaliga superhjälte-berättelser, nörden i skolan som helt plötsligt har hela världens öde i sina händer.

Den övernaturliga delen av berättelsen känns lätt parodisk. Dels på grund av de ointressanta antagonisterna som påminner om monster från 90-tals klassiker som “Power Rangers” eller “Xena Krigarprinsessan” (tänk stora tänder, gula ögon och djurlika vrål), och dels för att huvudpersonen är otroligt okarismatisk. Magne Steier är den första nördiga superhjälten jag har svårt att heja på. Alla nya situationer bemöts med tomma blickar och långa tysta stunder.

”Ragnarök” är en mysig serie. Vackra miljöer blandas med klassiskt tonårsdrama, men letar du efter nästa norska världssuccé får du nog leta vidare.

Läs mera