Meningen är förstås att dessa två historier ska kopplas samman på ett intressant sätt, men tyvärr misslyckas filmen att engagera totalt. Från att först ha trott att det är en lång startsträcka inser man att det inte blir bättre än så här. De olika historierna känns fristående och vissa undrar man vad de ens har där att göra.
Ett lika stort problem är att man verkligen inte bryr sig ett dugg om hur det går för någon i filmen. Regissören Vimukthi Jayasundara gör det inte lätt för publiken när han inte ger någon av rollkaraktärerna en personlighet som fängslar. Klart att man inte behöver skriva publiken på näsan men här får vi inte något av värde.
Nej, ”Mushrooms” känns mest långsam, tråkig och förvirrande. Inget att ödsla tid på alltså.