”Flickan ovanpå” utspelar sig på Manhattan under sommaren. Alla män skickar iväg sina fruar och sina barn till landet så att familjen kan njuta av sommaren medan de själva är kvar i stan för att jobba. Självklart passar de på att röka, dricka, äta onyttigt och kanske, bara kanske, träffa några kvinnor vid sidan av. Richard Sherman har lovat sin fru att inte göra något dumt. Och det hela ser bra ut ända tills Marilyn Monroe flyttar in en trappa upp. Han leker med tanken och det hela ett litet tag innan han till slut bestämmer sig för att fly till sin familj på landet för att undvika skandal.
Manuset är baserat på en pjäs med samma namn, vilket är ganska uppenbart med tanke på att nästan hela filmen utspelar sig i en lägenhet. Hela filmen börjar med en voice over och Richard Sherman beskriver sina tankar högt. Stor del av manuset är fantasisekvenser i Richard Shermans huvud. En del av sekvenserna är hans mardrömsliknande scenarier och andra är sexiga fantasier om Marilyn Monroe.
Trots att det kan kännas något forcerat med Richard som talar högt om sina tankar, passar det bra in i filmen. Det är egentligen däri historien är centrerad, i Shermans tankar.
Billy Wilder har regisserat Marilyn Monroe mer än en gång och han är känd för en rad filmer såsom ”Sunset Boulevard” och ”I hetaste laget”. Han är en van regissör och det märks. Filmen är gjord med en hel del självförtroende och risktagande från regissörens sida. Det är ett nöje att se.
Marilyn Monroe spelar den oskyldiga och tilldragande grannen med bravur. Det är en roll för henne, utan tvekan. Tom Ewell som den nördiga, timida och inte särskilt attraktiva mannen är bra. Det är precis lagom obekvämt att se honom med Marilyn Monroe. De är ett omaka par som man inte kan tänka sig skulle kunna få till det.
Den scenen man måste nämna är förstås när paret lämnar biografen och Marilyn Monroe låter vinden från tunnelbanan fläkta henne under kjolen. Det är en bild av Marilyn Monroe de flesta sett. Och det är svårt att inte tänka på hennes korta äktenskap med Joe DiMaggio som kanske tog slut just med denna scen. DiMaggio var svartsjuk och avundsjuk redan innan men när kjolen flög upp och ett hundratal åskådare fick se vad han tyckte bara han skulle se, sägs han ha slagit henne på hotellet efteråt. Monroe lär ha sagt att hon ville skiljas.
Detta är en film späckad av filmhistoria och väl värd att se.