Det är, som så ofta innan, kampen mot Gargamel som står i fokus också här. Men faktum är att på vägen mot filmens klassiska kulmen snubblar ”Smurfarna: Den försvunna byn” vid en lättare och extremt välkommen feministisk ådra, som både känns uppfriskande och tidsenlig. Äntligen försöker filmens skapare med regissören Kelly Asbury i täten ge svar på frågan som genom åren engagerat många – vad är Smurfan egentligen bra på?
Hittills har ju i princip bara grabbsmurfarna haft identiteter och gjort saker, medan byns enda blåa tjej mest bara gått omkring och varit söt och fått killarna att rodna av förtjusning utan större ansträngning. Men tider ändras och kvinnans roll likaså, både i och utanför filmens värld, varför det nu är dags att försöka ta den stora frågan om vad som egentligen hennes syfte är, på allvar.
Animeringen och fotot är snyggt med glada färger och effekterna är sådär lagom småspännande, som med 3D-brillorna onekligen blir mer levande.
Vi är idag ganska så bortskämda med fantastiskt färgstarka karaktärer som senare år förtrollat både liten som stor, i filmer som ”Insidan ut” och ”Trolls” för att nämna ett par, en nivå som av naturliga orsaker är svår för Smurfarna att nå. Våra små blå kamrater är mest bara just blåa, med personligheter mer av karikatyrisk natur, varför nyanseringarna saknas. Men vadå, man vet vad man får och det kan ju vara nog så trevligt så.
Jag är personligen inte alls särskilt förtjust i filmer där man blandar verkliga skådisar med animerade filurer. Egentligen har inte den subgenren kommit med något roligt eller intressant sedan man satte dit Roger Rabbit 1988, varför de två senaste smurf-filmerna verkligen i mina ögon lämnat övrigt att önska. Därav drar jag slutsatsen att ingen är gladare än jag över att vi äntligen får njuta av en helanimerad film om de oförargliga små krabaterna, en film som alltså dessutom tar tag i Smurfans något olyckliga existens som enbart ett lustobjekt för pojkarna.
”Smurfarna: Den försvunna byn” är en oväntat spännande och energisk girlpower-uppvisning som äntligen gör något nytt av den uttjatade smurffabeln.