Sedan förra filmen har kompistrion Nick, Dale och Kurt slutat på sina respektive jobb och försöker istället göra karriär som egenföretagare. Tanken är att de äntligen ska bli oberoende av chefer, men något går fel och de blir grundlurade av en miljardär till pamp som snor deras idé och lämnar dem med stora skulder. Utan varken jobb eller pengar måste de nu komma på ett sätt att få tillbaka sitt företag. Och det är ungefär då som de bestämmer sig för att kidnappa pampens son.
”Horrible Bosses 2” lider lite lätt av den klassiska uppföljaråkomman enligt modellen; ta en fungerande, redan förverkligad idé, lägg på extra allt och voilà – en sämre och något smaklösare kopia är klar. För det här är snäppet sämre och det är mer av det mesta. Tyvärr ibland på bekostnad av hjärta och det som faktiskt i mångt och mycket gjorde den ursprungliga filmen, det vill säga hyfsat originell vulgaritet iklätt lite simpel finess. Ytan är visserligen mer polerad denna gång och jag uppskattar en smula nytänk i handlingen, liksom snygga biljakter och den minst sagt välkryddade humorn som dock tenderar att innehålla lite för mycket av det ”goda” emellanåt. Och nej, jag är inte känslig men finner plumpt vara just bara plumpt om taktkänsla saknas och stundom klingar det väl tondövt.
Visst surfar ”Horrible Bosses 2” till stor del på gamla meriter, men lyckas twista till den skapligt spännande storyn och vara så pass kul rakt igenom att den funkar som en helt egen film.
Trion med Jason Bateman (Nick), Jason Sudeikis (Kurt) och Charlie Day (Dale) verkar ha kul tillsammans, vilket onekligen smittar av sig, varför dem också blir väldigt roliga att titta på. De är sina karaktärer trogna och även om jag hade önskat lite mer utveckling på det planet och tycker att vissa är mer än nådigt korkade på sina håll, så finns det egentligen inget att klaga på vad gäller deras prestationer.
Jennifer Aniston återvänder som dr. Julia och är fortsatt inget mindre än helt suverän på att leverera snusk på ett otroligt raffinerat sätt. Hon är samma osedlighet i högklackat som sist och är fantastiskt övertygande, liksom även Jamie Foxx, återigen i rollen som Motherfucker Jones. Motherfucker är en lätt laglös rådgivare med extremt lite talang för förhandlingar och Foxx verkligen briljerar bakom sina solbrillor, ständigt med ett sugrör i mungipan. Både Chris Pine och Christoph Waltz är sköna nytillskott i sammanhanget, även om den senares talang trist nog slösas bort lite.
Samspelet huvudpersonerna och egentligen alla skådespelare emellan är lysande, men trots att det är härligt att återse gamla sköna ansikten hade kanske ännu lite mer nytt blod fått filmens hjärta att pumpa mer?
”Horrible Bosses 2” är hur som helst mycket underhållande och fastän kanske skämten inte direkt osar av nyskapande, ibland dessutom är ganska taffliga och ofta kryper långt under bältet, så skrattar jag åt dem och tycker att det, vissa tveksamheter till trots, hela vägen är tämligen roligt.