Med hjälp av rim och reson
Flyter allt på när människorna tar sig ton
Om du med denna recension inte står ut
Skulle ditt tålamod med denna film alltför snart ta slut
När romantikern möter sin Julia som redan gift sig med fel man
Och allt är på vers (lite pretto) bara för att de kan
Hon är fast i ett äktenskap
Som varit dött en lång tid tillbaka
När hon möter honom – en läkare
Som allt fått försaka
För att komma till England
Simon Abkarians roll är stolt och varm
I synnerhet placerad mot sin motskådespelerskas barm
Joan Allen är tyst och kall i sin ensamhet
Som hennes roll i ”The Ice Storm” av Ang Lee, försynt utan att väcka förtret
Människors möten i en förstelnad värld
Statiska kameratagningar möter din färd
Enerverande eller fascinerande?
Kalla relationer och heta passioner
Svulstiga, blommiga och parfymerade – så är alla dessa ord
Om att vara den som sitter och äter och att vara den som serverar ett bord
Behaglig att betrakta
Över kulturkrockar mellan öst och väst
Mellan fördomar och förväntningar
Det blir en besatthet för rimmet och takten
Det man förlorar i den mänskliga kontakten
Återfås i känsla
Svordomar, konflikter och diskussioner
I stimmiga kök
Rädsla för det okända, för terrorism och för islam
Omgivna av ett jävla stök
Brännheta frågor avhandlas i varje hörn
Under städarnas allseende ögon
Sally Potter skapar filmer ingen annan förmår
Men i likhet med ”Orlando” kan den vara alltför svår
För att verkligen uppskattas
Jag älskar den, men har Shakespeare-pjäser på mitt samvete i mitt mörka förflutna
För andra kan replikerna kännas påtvingade och andtrutna
Om frihet och att bejaka sitt inre jag
Att ta ut svängarna och leva varje dag
Som vore det din sista
Lämpar sig bäst för medelklassens instängda kvinnor
Och världens förtryckta eller plågade män
Ett i ärlighetens namn stängt slut
Fast ingen kan helt säkert veta vad som händer sen.