Ibland är de starkaste och finaste filmberättelserna de som är tagna direkt ur verkligheten. ”Uppvaknanden” bygger på neurologen Oliver Sacks bok ”Awakenings” som skildrar hur han och hans läkarpersonal försöker hjälpa katatoniska patienter som överlevt en epidemisk sömnsjuka. Med ett nytt läkemedel lyckas de få kontakt med nämnda patienter som vaknar upp efter det tillstånd de befunnit sig i under flera årtionden.
Robert De Niro spelar Leonard, en av dessa patienter som blir den första att vakna upp och därmed får en speciell relation med läkaren, Dr. Sayer (Robin Williams) som brinner för deras sak. Men allt medan Leonard och de andra patienterna återupptäcker livet med alla känslor som det innebär så uppkommer även bieffekter av medicinen och anpassningssvårigheter, och Dr. Sayer kämpar mot högre höns för att få behandlingen godkänd.
Det är två ovanligt lyckade fall av cast-against-type. Favoritkomikern Williams i en allvarlig, lågmäld dramatisk roll befriad från minsta ordvits. Och mästaren De Niro (under den tiden då han med få undantag höll sig till kvalitéfilmer) som en mjuk, genomsnäll manspojke som inte skulle göra en fluga förnär. Båda är fantastiska och har dessutom kemi och samspel som heter duga. Deras finstämda rollprestationer är bland höjdpunkterna i bådas karriärer och deras karaktärers vänskapsband träffar rakt i hjärtat.
Regissören Penny Marshall (”Big”, ”Tjejligan”) behandlar ämnet känslig och lindar in det fint i långsamt briserande drama och mild humor. Hon undviker att göra den för tung eller sentimental utan ger oss istället ett vackert drama med sympatiska karaktärer som är lätta att engagera sig i. Varken Leonard eller Dr. Sayer är felfria men trovärdiga människor man bryr sig om. Det känns att det är en sann historia filmen bygger på.
Det är en gripande och även stundtals filosofisk film om att hitta tillbaka till livet och vad det egentligen innebär. De två huvudkaraktärernas olika kamper – att ge sina patienter värdiga liv respektive leva ett – är minst lika träffande som ett välskrivet avsnitt ur valfri sjukhusserie. Här finns även pålitliga birollsinnehavare som Julie Kavner (Marge Simpsons röst), John Heard och vår egen Max von Sydow. Håll även utkik efter då okända Peter Stormare och Vin Diesel i statistroller.>
Jag såg själv filmen som barn och har återupptäckt den på senare år. En scen som stack och etsade sig i mitt minne är när Leonard, i ett bokstavligen vacklande tillstånd, får besök av den unga kvinna (Penelope Ann Miller) han slumpmässigt träffat flera gånger på sjukhuset och förälskat sig i. Medan hon försöker hålla tillbaka sin rädsla för hans beteende så bjuder hon upp honom till en kort dans i matsalen där de sitter. Det var en av de första filmscenerna jag grät till som barn och den griper tag i mig än idag. Det är en perfekt symbol för resten av filmen och dess budskap om att fånga dagen, något som ofta var ett tema i Williams filmer. Och det här är en av hans bästa.