Recension: Overlord (2018)

Rörig blandning av nazislakt och monster

Krig är ett blodigt helvete som kan förvandla vanliga män till monster. Om inte det räckte med verklighetens fasor, blandar ”Overlord” in zombieskräck i Andra världskriget. Blodigt och slafsigt, men inte särskilt kul.

Publicerad:

Det börjar lovande. Amerikanska soldater flyger in mot Normandie för att sätta stopp för tyskarnas framfart. Man känner skräcken och oron hos de unga männen, varav många vet att de inte kommer att överleva. Sedan skott och explosioner. Kaos och öronbedövande smällar. Det är lika laddat som de bästa scenerna i ”Dunkirk”.

Men ”Overlord” är inte ännu en film om Andra världskriget. Iallafall inte om man söker någon slags verklighetsförankring. Filmen tar avstamp i dessa välbekanta scenarion men styr snart in historien mot blodstänkt science fiction.

Startsträckan är dock lång och seg. Vi ska få bekanta oss med en liten grupp överlevande soldater som gömmer sig i en naziockuperad by, och de människor som de stöter på. De får husrum hos tuffa Chloé (Mathilde Ollivier), som plågas av återkommande besök från Wafner (norske Pilou Asbaek som slemmig tysk överbefälhavare). Målinriktade Ford (Wyatt Russell) tjatar om det tidskänsliga uppdraget, att ta ner fiendens torn som stör radiosignaler. Men snart snubblar den genomgode Boyce (Johan Adepo, ”The Leftovers”) ner i ett underjordiskt labb, där galna tyskar försöker förvandla döda soldater till supermänniskor.

Och här går ”Overlord” alltså från ”Rädda menige Ryan” till ”Resident Evil”. Nazister och deras fula monster ska få smaka på amerikansk ammunition. Den som gillar ”Call of Duty”-spelens zombieinslag kanske blir glad av Julius Averys film, som är det osannolika mötet mellan skarpladdad krigsrulle och body horror. Klart att det finns en publik även för det. Så här våldsamt har inte nazister slaktats på film sedan Tarantino släppte loss ”Inglourious Basterds”.


För att vara en b-film med relativt okända skådisar är det både väldigt snyggt och med stora muskler bakom produktionen. Självaste J.J. Abrams är inblandad, vilket har fått många att leta kopplingar till ”Cloverfield”-världen (några uppenbara såna finns det dock inte).

Men för en så pass skruvad idé hade man önskar att filmen gick mer over-the-top. Det är trist nog rätt återhållsamt, både vad gäller monsterdesign, gore och tillfredsställande actionscener. Jag känner att trailers har visat allt som filmen har att komma med, så ”Overlord” saknar överraskningar längs vägen. Krigsfilm möter monsterrulle – det är en intressant mashup av två väldigt olika genrer. Men särskilt kul eller underhållande blir det aldrig.

Läs mera