Hon är en utstött men magifylld ung kvinna, och med det mäktiga svärdet vid sin sida kommer mycket av det liv hon hade ställas på sin spets. Det tisslas om att hon besitter speciella krafter där hon kan härska över vind, eld, och träd – så starkt att det ibland går utanför hennes egen kontroll. Det är något som inte går obemärkt förbi, inte ens av hennes eget folk – hon är cursed, fördömd. När de religiösa extremisterna Red paladins attackerar hennes by kämpar Nimue hårt för ättens överlevnad. När hennes mor drar sitt sista andetag får Nimue ett sista uppdrag – skydda och föra det magiska svärdet till magikern Merlin.
”Cursed” kan ses som en ”prequel” till de berättelser som vi tidigare hört om Arthur och Merlin. Serien leds av den kvinnliga protagonisten Nimue (Katherine Langford från ”Tretton skäl varför”, ”Knives Out”) som slår följe med birollen Arthur (Devon Terrell). Parallellt ser vi gång på gång på när ostyriga Merlin (Gustaf Skarsgård) dricker sig full. Redan här skiljer det sig mycket från de Arthur-historier vi läst, men även gamla berättelser kan ju ibland behöva en spännande kickstart.
Till skillnad från vissa andra fantasyserier är det relativt enkelt att följa med i de timmeslånga avsnitten av ”Cursed”. Uppdraget som Nimue får är tydligt och ett bra mål, vilket gör att serien ibland känns som ett datorspel. Hitta svärdet – leverera till Merlin, och slåss mot krigare som dyker upp längs vägen. Enkelheten i historien känns däremot fräsch och gör den inte onödigt mörk och dyster utan är full av färger och liv.
Frank Millers illustrationer och visuella magi glimtar till både i introt, men dyker också upp från och till mellan scener. Ofta med svarta siluetter, skogar, virvlande löv och starka höstfärger. Jag hade önskat att det hade inkorporerats tydligare i berättelsens scener, för det är ju de vackra teckningarna som gör serien unik. Ni har ju en vida beundrad serietecknare med Sin City, Batman: The Dark Knight Rises och Elektra i portfoliot – använd honom.
Merlin, som spelas av vår egen Gustaf Skarsgård, porträtteras inledningsvis som en lurig man och för att vara ärlig, mest ett oansvarigt fyllo. Tankarna går åt att förhoppningen var en vitsig Tyrion Lannister, men karaktären sätter inte riktigt skottet i mål. Langfords Nimue går trovärdigt från förvirrad till säkrare, och hennes vän Morgana (Shalom Brune-Franklin) är även det en att hålla ögonen på.
Fantasy och övernaturliga historier bygger mycket på en beskrivande omvärld där mytologiska figurer, släkter, och olika sorters magi lever ihop. Det skrapas tyvärr lite för lite på ytan, jag hade önskat mer utrymme åt klanen Fey, som Nimue kommer ifrån. Det ser ut att finnas mycket att utforska kring denna skogsmagi – jag hade gärna fördjupat mig i horn, tistlar, vingar, och gröna ansiktsmarkeringar. Detsamma gäller motståndarlaget i sina blodröda kåpor, deras fanatism får sig inte en rejäl grund eller komplexitet att stå på.
Det är synd att en del karaktärer saknar fart, och att manuset stundtals inte har den kraft som det hade behövt. Men ”Cursed” har ändå mycket kämparglädje och ska ha många guldstjärnor för att den på många sätt känns, trots sitt forntida tema, välanpassad till 2020.