Vi måste prata om pengar i Hollywood. Dels de miljoner som läggs på själlösa storbudgetproduktioner där stora namn och effekter prioriteras framför innehåll. Och dels om de pengar som producenterna bakom dessa filmer vill tjäna genom att maskera så många de filmer de kan som fräcka blockbusters med franchise-möjligheter.
Detta kan man tycka är okej när det kommer till skräpfilmer om alien-monster och robotar. Men när man gör slarvsylta av älskade, gamla barnsagor så är det inte lätt att förlåta. Senaste åren har man försökt “hotta upp” gamla sagor i typiskt trendiga, tonårsinriktade uppdateringar, med varierande resultat. Denna prequel om J.M. Barries pojke som aldrig växer upp är inte en av de lyckade.
På pappret ser det dock ganska lovande ut. Joe Wright har visat sig vara en pålitlig regissör i kostymsammanhang (“Försoning”, “Anna Karenina”) men testade nyligen även actiongenren med “Hanna”. Hugh Jackman är ett kul casting-val som skurken, kapten Blackbeard. Även Rooney Maras närvaro är välkommen.
Ett av de största problemen är dock att man inte verkar kunna bestämma sig för en målgrupp. Här finns publikfrieri i form av billig humor, glada jaktscener och svärdfighter för de yngre. Men samtidigt en mörkare ton (mord på barn, infödingar och älvor!) och gott om våld, som i sin tur är anpassat för en lägre åldersgräns (infödingar som skjuts går upp i färgglad rök!).
Historien följer hur en 12-årig, föräldralös Peter Pan (Levi Miller) på barnhem i London kidnappas av pirater och hamnar i Landet Ingenstans. Det är en trött standardmodell över hela berättelsen av gå-från-A-till-B-typ. Syftet är någonstans att berätta förhistorien om hur Peter träffade kapten Krok (Garrett Hedlund) men bland alla meningslösa 3D-effekter och stela actionsekvenser så slutar man snabbt att bry sig.
Att Kapten Krok spelas av Garrett Hedlund gör inte saken bättre. Vi visste att Hedlund var en inte särskilt begåvad träbock till skådespelare men här försöker han leverera en påtvingat “charmig” actionhjälte av Harrison Ford-modell men lyckas bara frenetiskt spela över. Trots stark konkurrens en av de sämsta rollprestationer i en film på flera år. Man sitter stum av förundran hur denna plågsamma insats gått igenom i en produktion av den här typen.
Å andra sidan är det ju samtidigt filmen som vittvättade Tiger Lily med urvita Mara (för övrigt en för bra skådespelerska för en sådan här värdelös film). Eller som inte lyckas ge den “komiska sidekicken” en enda rolig replik. Eller som slänger in sjöjungfrur som ser mer ut som Victoria’s Secret-modeller. Eller Hugh Jackman i Buttericks-outfit komplett med fjädrar och örhänge.
Man hintar tydligt och ofta hur man gärna följer upp “Pan” med en serie uppföljare i Harry Potter-stil, men med tanke på dess välförtjänade flopp-öde så lär det inte ske. Och tur är väl det för med tanke på uppföljares generella kvalitébrist så lär en “Pan 2” stinka dubbelt så illa som den här tandstensfyllningen till filmupplevelse. “Hook”, kom tillbaka, allt är förlåtet.