Recension: The Goods: Live Hard, Sell Hard (2009)

Sälj hårt, dö ung

Det finns filmer som man förstår varför de åker direkt till video. Jag såg ”Vice” för några veckor sedan och hade väntat mig får göra samma typ av sågning nu. Som tur var är ”The Goods” istället den där andra, mycket trevligare sorten, som man visserligen kan acceptera att den inte fick gå upp på bio här men som likväl är en riktigt kul liten pärla.

Publicerad:

Mycket tack vare skådespelarna, en kavalkad av namn (många känns igen från filmer producenterna Adam McKay och Will Ferrell varit inblandade i tidigare) i stora som små roller och jag skulle antagligen kunna ägna hela recensionen åt dem allena, personer som kanske inte har nått stor berömmelse men som jag alltid blir glad av att se. Ed Helms, Kristen Schaal, Ken Jeong, Tony Hale, Rob Riggle. Och så vidare. Fast främst av alla står Jeremy Piven.

Piven, hyllad i ”Entourage” (som jag pinsamt nog inte sett ännu, min förtjusning i mannen är äldre än så) spelar Don ”The Goods” Ready, en fantastisk försäljare av begagnade bilar som med sitt team (inklusive en underbar Ving Rhames) reser runt och räddar bilfirmor i nöd. Don är så bra att han utan svett kan övertala ett helt flygplan att låta honom röka. När Ben Sellecks firmas försäljning faller allt snabbare, rusar Ready till hjälp, utan att ana att det här kommer bli deras svåraste fall sedan – ’Querque!

Liksom Don Ready ger Jeremy Piven allt, och låter karaktären gå igång som äskar han frihet i ”Braveheart”. Det är underbart att skåda och trots att filmen inte är av det episka slaget fungerar det eftersom Piven är mer än tillräckligt bra för att få det fungera.

Dock kommer man inte långt med talang framför kameran om ingen finns bakom, och talangen märks tydligast i manuset. ”The Goods” är skriven av två snubbar vid namn Stock & Stempson, som inte har mer än en tenniskomedi (”Balls Out”) i bagaget. Med talang menar jag inte att den här deras andra producerade historia har någon direkt chans att hamna på min årsbästalista, men de har uppenbarligen hajat vad det handlar om.

Karaktärerna pendlar mellan helt normala och lätt skruvade (förutom Charlies Napiers Dick Lewiston, han har tydligen tappat alla skruvar för länge sedan), och komiken uppstår i situationerna, när de här udda karaktärerna möter en realistisk verklighet. Ännu viktigare, att det inte är en hjärtlös film. Den är tydligt för vuxna, här finns naket och fula ord, humorn blir däremot aldrig elak. Det uppskattas. Det är inte tillräckligt för att göra ett mästerverk – filmen saknar ändå någonting, det där svårspecifierbara, kanske handlar om avsaknad av djup, kanske är det mig och inte filmen det är fel på – men det uppskattas och det gör ”The Goods” till ett bra, ett väldigt underhållande, tidsfördriv.

Och stanna kvar till slutet av eftertexterna för en skön liten musikalisk remix av ett replikskifte från filmen. Väldigt värt det.

Läs mera