En liten pojke som åker bil med sina föräldrar måste stanna för en kisspaus. När han smyger ut i buskarna får han syn på ett gäng superhjältar som bäst håller på med att kämpa mot en monstersköldpadda.
Superhjältarna är så klart medlemmarna av den berömda Tobacco Force, som består av Benzen (Gilles Lellouche), Nicotine (Anaïs Demoustier), Metanol (Vincent Lacoste), Mercury (Jean-Pascal Zadi) och Ammoniak (Oulaya Amamra). De är uppkallade efter de skadliga ingredienserna i tobak, som de använder för att oskadliggöra sin fiender genom att ge dem cancer.
Men Tobaksstyrkan är inte på topp. Chef Didier (Alain Chabat) som är en råtta med människokropp (dockhuvudet står för den mest hemmagjorda känslan i filmen, och ser ut att vara taget ut något barnprogram) skickar iväg teamet på en obligatorisk veckolång reträtt i naturen för att stärka sammanhållningen. De sitter runt lägerelden och berättar historier och har det mysigt – tills Lézardin, ondskans kejsare, igångsätter en plan på att förinta planeten Jorden…
Superhjältepremisserna för “Rökning orsakar hosta” låter som en barn- eller ungdomsserie inklusive moralbudskapet att inte röka, men filmen är en absurdistisk satir för vuxna med mycket svordomar och sexskämt. Detta tillsammans med lågbudgetkänslan och bristen på narrativ känns som sprunget ur den franska ”nya vågen”-traditionen, för handlingen har inget egentligt slut (vilket poängteras i sekvensen efter eftertexterna).
Rättare sagt; filmen har egentligen ingen handling alls, utan består av kortare berättelser som inte hör ihop med varandra på något sätt. En liten flicka dyker upp vid lägerelden och berättar en historia. En barracuda som de fångat och steker till middag berättar en annan historia innan han bränns vid så teamet får varken höra slutet på historien eller äta upp honom.
Berättelserna är små existensiella reflektioner i absurdistiska paket. Två par på semester hittar en gammal “tänkar-hjälm” från 1930-talet i deras Airbnb, som får en av fruarna att reflektera över tillvarons meningslöshet och gör henne till en psykopatisk mördare. En ung man mals ner i en maskin tills bara hans läppar finns kvar och flyter runt i en hink med blod. Men han kan fortfarande prata – och röka.
Upplägget blir som en serie sketcher som avnjuts bäst bara genom att åka med, men efterlämnar tänkvärda funderingar om vår existens, luftföroreningar och planetens framtid. Den överexponerade visuella tonen är dock inte helt behaglig för ögat, och förstärker den hemmagjorda känslan.
Filmen är såpass speciell att betygsättning är svår. “Rökning orsakar hosta” är definitivt inte en film för alla smaker, men en härlig kultfilm för Dupieuxfans.