Om Meryl Streep är drottningen av dialekter så får nog Robert De Niro anses som kungen av kroppsförändringar. Han har gått från spinkig psyksjuk i ”Taxi Driver” till uppumpad bicepsgalning i ”Cape Fear”. Noterbart är att de kroppsliga förvandlingarna oftast skett med hans ständige vapendragare Martin Scorsese. Och så även i hans kanske största triumf som skådespelare, som den destruktive boxaren Jake La Motta i ”Tjuren från Bronx”.
Som ni säkert är väl medvetna om är historien i högsta grad biografisk eftersom huvudkaraktären La Motta funnits på riktigt och manuset är mycket riktigt baserat på hans självbiografi. Paul Schrader och Mardik Martin gjorde filmmanus av boken och både Scorsese och De Niro var flitigt involverade i skrivandet.
Enligt historieböckerna var det i första hand De Niro som tog initiativet till att göra filmen och ville få med sig Martin Scorsese. Ironiskt nog så blev filmen en sorts livlina för De Niro som var långt nere i drogträsket innan inspelningen drog igång. Det var till och med så att Scorsese gick med på att göra filmen i första hand för att skådespelaren nästan dött i en överdos och såg arbetet med ”Tjuren från Bronx” som ett sätt att rädda honom från en säker död.
Handlingen kretsar kring den tid i La Mottas liv där hans förhållande med sin familj blev som mest dramatisk. Den börjar år 1964 när en äldre La Motta minns tillbaka till den tid som varit. Genom olika flashbacks får vi sedan uppleva hans framgångar, men framför allt hans motgångar i både boxningsringen och på hemmaplan. Framför allt hans dramatiska relation till sin fru Vicky (en enastående Cathy Moriarty) där både har ett minst sagt utflytande kärleksliv med både vänner och bekanta. En annan viktig karaktär är Jakes bror Joey, klassiskt spelad av Joe Pesci, som både hjälper och stjälper huvudkaraktären genom hans professionella och personliga resa.
Det som Scorsese lyckas mest med är att kontrasten mellan La Mottas liv i boxningsringen och privat. Att se honom kämpa för livet i en blodig boxningsmatch kan ibland vara jobbigt att se, men känslan när han och Vicky nästan förstör varandra genom psykningar är betydligt värre ur ett känslomässigt perspektiv. Kampen mot en motståndare där man vet att det är sport och tar slut blir därför nästan en sorts flykt från det betydligt mer traumatiska hemmet.
De Niro är också helt makalös i huvudrollen, både som överviktig gamling som bittert ser tillbaka på livet, till den biffiga La Motta som under sin storhetstid kunde pulverisera sina motståndare i ringen. De Niro har själv berättat att boxning direkt kändes som något naturligt för honom, vilket syns tydligt i de starka bilder som Scorsese fångar med sin kamera. Han ställde till och med upp i några riktiga tävlingar och vann två av tre.
Och när det gäller det kroppsliga. Efter att ha spelat in samtliga scener som boxaren La Motta så åkte De Niro i fyra månader till Italien för att äta upp sig till de äldre scenerna. Han lyckades rätt bra, gick från 66 till 97 kilo, och var knappt igenkännbar när inspelningen återupptogs igen. Något som får filmen att kännas än mer riktig. Här finns ingen protes eller CGI-effekter för att ändra De Niros utseende, det är bara han. Något som han belönades med en Oscar för.
Så här i efterhand känns ”Tjuren från Bronx” som en självklar klassiker. Den har en mogen svärta och smärta som får den att kännas kilometer från ”Rocky”, men också den episka tidlösheten som gör att den funkar lika bra som i dag. Det är svårt att hitta några egentliga brister, förutom att det kanske blir lite väl mycket trashtalk med fula ord mellan männen, men jag antar att Scorsese vet hur den här sidan av New York snackar. Att betyget inte blir fullt beror helt enkelt på smak. Jag gillar verkligen den här filmen och tycker den rent tidmässigt är en oerhört viktig och gripande film, men av någon anledning så kan jag inte sätta fingret på varför jag tycker den är väldigt bra och inte fantastiskt. Antagligen på samma sätt om Jake La Motta så gärna vill vara en god människa som tror det bästa om alla, men som i stället förstör för sig själv och alla omkring genom att försöka för mycket.