Recension: The Gunman (2015)

Sean Penn är ingen Liam Neeson

Sean Penn försöker göra en Liam Neeson och leka medelålders actionhjälte i regi av Pierre Morel. Men ”The Gunman”, om en legosoldat som tvingas ut ur sin självvalda pensionering för att hitta (och döda) personen eller personerna som försöker döda honom, är då rakt ingen ”Taken”. Den skulle kunna vara, försöker vara något mer, och blir därmed mycket mindre.

Publicerad:

”The Gunman” bygger på romanen ”The Prone Gunman” av Jean-Patrick Manchette, en fransk kriminalförfattare som var känd för sina våldsamma och existentiella historier. En kombination som passar Sean Penn utmärkt, och han är även inblandad i manus här. Kanske borde han också ha regisserat? För det är tydligt att Pierre Morels styrka ligger i våldsamheterna. Om Penn regisserat, hade han kunnat hålla sig borta från huvudrollen. Han må vara en av de bästa där borta i Hollywood, det tycker jag verkligen, men känns fel här. Extra fel när det finns två eller tre roller som hade passat honom bättre. 

Penns karaktär, Jim Terrier, är en legosoldat som efter ett uppdrag i Kongo helt tvingas lämna den afrikanska kontinenten. Han väljer att byta yrkesbana och verkar nöjd med det, tills den dag det förflutna kommer i kapp honom. Med stora vapen i nävarna. Jim drar slutsatsen att det är kopplat till hans sista uppdrag i Kongo, men vem ligger bakom, och varför, och varför nu? Han har inget annat val än att försöka hitta svaren och hindra den som vill döda honom från att lyckas.

Det finns saker som sätter käppar i hjulet. Huvudvärk och yrsel, orsakat av hans explosiva leverne, och kärleken till en kvinna. Naturligtvis är politik inblandat. Ingredienser för en tät, actionfylld, thriller med lite mening. Underhållning med budskap. Snyggt, effektivt, inramat med hjälp av dokumentära bilder, av nyhetsklipp. Tyvärr lyckas inte Morel kombinera bitarna på ett ens nästan tillfredsställande sätt. Actionscenerna och slagsmålen fungerar jättebra men plotbitar och karaktärsgrejer som borde stärka filmen, höja den, är antingen dåligt skrivna eller (vilket är vanligare) passar inte in. Har tvingats på plats, som pusselbitar från en annan låda. 

Ungefär samma sak är det med skådespelarna. Liksom Penn tvingas in i mallen som är Jim Terrier, spelar den vanligtvis genomgående fantastiske Javier Bardem sin roll som antagonist och äckel på ett konstigt vis. Det känns inte rätt. Idris Elbas roll borde vara större, hans mystiska britt (karaktärens initialer, JB, kan förstås vara en slump, men jag tror inte det) passar honom utmärkt men känns på grund av sitt begränsade utrymme minst lika bortkastad som Bardem och Penn. Då hjälper det heller inte att den enda kvinnorollen av värde, Jasmine Trincas Annie, blott existerar som motivation för Jim Terrier och för att kunna räddas.

Jag tycker inte ”The Gunman” är en usel film. Den är snygg, den har bra action, den har bra skådespelare. Om den nöjt sig med det, om Pierre Mortel valt att fokusera på sina styrkor, hade mitt betyg också blivit högre. Missförstå mig rätt, jag älskar filmer med både underhållning och budskap, men de måste fungera i symbios. Det ena får inte sänka det andra. Då får man ”The Gunman”.

Läs mera