Sex, mord och besatthet i 1800-talets England

Unga Katherine säljs av sin far som brud till en medelålders man, tillsammans med en bit land. Hon är van att vara ute i naturen, men det viktorianska samhället anser att en kvinnas plats är inomhus med en bönbok. Äktenskapet till hennes nya make är kärlekslös, hon har inga vänner, och tillvaron i det isolerade huset är klaustrofobisk. Katherine inleder en romans med en av makens arbetare, något som ger henne livsglädjen tillbaka. Förälskelsen är så intensiv att Katherine är villig att förgöra alla som försöker att separera dem.

Filmen är baserad på en kortroman vid namn ”Katarina Ismajlova” av Nilolaj Leskov, där handlingen förflyttats från Ryssland till Storbritannien.

Det är alltså inte Shakespeares Lady Macbeth filmen handlar om, även om namnet ger en antydan till vilken sorts film det är. Men trots att filmens namne är en av tidernas mest ikoniska roller gör det inte filmen förutsägbar. Tvärt om sitter en som på nålar. Trots filmens mörker (det enda komiska som händer är att Katherines make påminner om Motörheadsångaren Lemmy Kilmeister cirka 1985) blir den inte för tung, vilket delvis beror på att den bara är en och en halv timme lång. Den är atmosfärisk, vacker och rå.

Regissören William Oldroyd har dessutom varit smart nog att utöver skildringen av besatthet och våldsamhet, även ställa Katherines priviligierade men instängda liv i kontrast med hennes tjänsteflicka Annas hårdare liv.

”Lady M” är en film som varken är skriven, regisserad eller skådespelad av någon välkänd. Det är nykomlingens Florence Pughs första huvudroll men hon levererar som ett proffs. Pugh är en uppenbarelse när hon skiftar mellan att vara sårbar, förälskad, underlägsen, överlägsen, hård och kall. Det är definitivt inte sista gången vi ser henne, och jag ser fram emot att följa hennes karriär.

”Lady M” är en så vacker film där en bara vill pausa var femte minut och hänga upp stillbilden på väggen. Den är väl skådespelad, komplex och inte en minut längre än den behöver vara. Mycket sevärd, om inte annat för att det inte är ofta en ser ett kostymdrama i herrgårdsmiljö med andan i halsen.