Simpelt men likväl rörande

Dr. Jenny Davin (Adèle Haenel) har precis tagit över en praktik för lägre inkomsttagare i Liège, Belgien. När det ringer på dörren en timme efter stängning ignorerar Jenny patienten utanför. Dagen efter får hon reda på att personen i fråga var en ung flicka, som bara någon stund efter att ha ringt på dörren hittats död. Jenny förföljs mentalt av tanken att hon kunde räddat flickan – vars identitet är helt okänd. Hon tar tag i mysteriet och gör allt för att ta reda på vem flickan var och vad som hände henne. 

Den belgiska regiduon, bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne, har blivit kända för att vara mästare på att göra realistiska filmer med handhållet kameraarbete. De gör här ännu en gång exakt vad de är kända för. ”Den okända flickan” är både i handling och stil väldigt lik deras tidigare film ”Två dagar, en natt”. Det enda som riktigt skiljer ”Den okända flickan” åt från brödernas andra filmer är att de nu tagit sig an ett mysterium där huvudpersonen agerar detektiv.

Precis som i ”Två dagar, en natt” så förlitar sig även den här filmen väldigt mycket på huvudaktrisen. Adéle Haenel är formidabel och mänsklig som Jenny. Vilket är tur då hon är med i nästan varenda bildruta. Det är ofta man som tittare följer endast en karaktär igenom en film, men i den här filmen känns det som att man bokstavligen är Jenny i drygt två timmar. Haenel bjuder in publiken i sin rolltolkning, och man kan relatera med hennes karaktär på flera olika plan. 

Bröderna Dardenne följer samma mönster i princip alla sina filmer. Personer, miljöer, problem och situationer går alla på något sätt hand i hand, från ena filmen till den andra. De gör det dock väldigt väl, så om man gillar brödernas tidigare filmer finns det nästan en garanti på att man även kommer att gilla ”Den okända flickan”. För den som letar efter något nytt i deras filmer finns här ett mysterium som också sköts på ett bra och spänningsfyllt sätt. 

Det är allt som allt en gripande skildring av Jennys värld. Det är på många sätt enkelt, men med en skådespelerska på topp och regissörer som är så pass dedikerade så är slutresultatet en känslomässigt effektiv film.