Sarah (Alison Brie) är en riktig helylletjej. Hon älskar hantverk, hästen Willow, veckans Zumba-klass samt TV-serien ”Purgatory” (en övernaturlig kriminalserie med Robin Tunney och Matthew Gray Gubler). Dessvärre saknar hon en umgängeskrets, så hennes enda vänskapsrelationer är med kollegan i tygbutiken (Molly Shannon) och den omtänksamma rumskompisen Nikki (Debby Ryan).
Detta blir särskilt tydligt när hon fyller år och sitter ensam hemma. Nikki hittar henne i soffan och ordnar raskt en liten fest med pojkvännens singelkompis Darren (John Reynolds). Det fattar tycke för varandra och här skulle filmens upplägg kunnat fortsätta som en söt och lite skruvad romcom, men istället tar den en mörkare riktning.
Vi har redan sett tecken på allt allt inte står rätt till med hennes mentala hälsa, men den nyfunna förtroligheten med Darren, som också säger att han tror på ufos och övernaturliga krafter, öppnar dörren på vid gavel för att gå från tankar till handling. Som exempelvis att försöka få Darren att hjälpa henne gräva upp mammans grav och ta DNA-prov för att se om hon är klonad.
Brie gör en mycket fin skådespelarprestation och Sarah är en perfekt karaktärstyp för henne, men manuset lämnar en del att önska. Den indie-skruvade lättsamheten med vilken hennes mentala nedåtspiral visas gör att man inte riktigt kan känna med hennes trauman – om det nu är trauman det handlar om? Den som gillar sci-fi kan finna en helt annan behållning av och mening med filmen.