Sam (Karen Gillan) arbetar som lönnmördare för det mer än småskumma gänget The Firm. Hennes uppdrag är förbeställda och noga övervakade, och när det går snett får hon lite oväntat ta den åttaåriga (och 3 fjärdedelar) Emily (Chloe Coleman) under sina vingar.
Då Sam själv blev övergiven av sin lika skjutglada mamma (Lena Headey) som ung har hon inget annat val än att ge Emily allt hon förmår – något som visar sig vara en utmaning när man redan har hamnat på kant med maffian. Uppbackad av sina bonusmammor Anna May (Angela Bassett), Mathilde (Carla Gugino) samt Florence (Michelle Yeoh) från det ammunitionstunga ”Biblioteket”, är Sam redo att ta sig an den viktigaste fighten i hennes liv – att vinna, men även att skydda de hon bryr sig om.
”Gunpowder milkshake” är strösslad med stjärnor och målar upp sina många blodstänk i glada neonfärger. I regissörstolen sitter Navot Papushado (”Big Bad Wolves”) som verkar ha haft roligt i skapandet av sin familjefilm. Inte i den bemärkelsen vi brukar benämna familjefilm förstås, för den unga Emily till trots skulle jag inte rekommendera ”Gunpowder Milkshake” till något barn överhuvudtaget.
Det är dock en skakigt ojämn historia vi får följa. Actionscenerna är många, detaljerade, och i starkt färgglada toner. Slagsmålsscenerna är inte särskilt troliga, och någorlunda förutsägbara, men de har ändå en slags charm. Det fungerar bäst när den mesta seriositeten släpps i förmån för skratt, såsom i mittenscenerna när Sam får ta sig an ett fnissande och dråpligt gäng av skurkar som närapå skulle kunna passa in i en Kalle Anka-tidning.
Tråkigt nog så får inte sidokaraktärerna ta del av den energi som resten av filmen har. Varken Lena Headey (vår iskalla Cersei från ”Game of Thrones”) eller Michelle Yeoh (fighting-drottning i ”Crouching Tiger, Hidden Dragon”) får se sina karaktärer utvecklas någonvart. Synd, men vill filmen hellre tvärt rusa åt riktningen våldsam action, så riskerar karaktärsutveckling att bli slaktad.
”Gunpowder Milkshake” saknar verkligen inte fart, fläkt, och coola actionscener. Men den saknar en historia som kittlar ens empatiska nerv. Önskan om att vi ska bry oss om de udda familjebanden når inte ända fram utan stannar av. När the bad guy i sann ”Avengers”-stil hotar med ”I have an army”, och Sam svarar ”Well I have my mom!” vrider jag mig aningen av töntighet. Lite finess hade varit ”cherry on top” på denna rökiga milkshake.