Först ut i Marvel-universumet efter ”Avengers: Endgame” och i sin andra egna film, så ska Peter Parker och hans vänner åka på en skolresa runtom i Europa. Spider-Man-dräkten lämnas hemma, och Peters fokus ligger snarare på hur han ska charma MJ. Men livet som superhjälte är inte en dans på rosor, och även på andra sidan Atlanten visar det sig behövas en hjälte som Spider-Man.
Jon Watts är tillbaka i registolen efter att ha gett oss ”Spider-Man: Homecoming”, en film jag i min recension kallade för den perfekta Spider-Man-filmen. ”Far For Home” är inte riktigt en perfekt uppföljare, då den isåfall hade behövt toppa sin föregångare. Men frågan är om den inte är lika älskvärd ändå?
Jag föll verkligen för den lättsamma tonen man etablerade i ”Spider-Man: Homecoming”. Det visade sig vara exakt den sortens självmedvetna high-school-komedi som behövdes i superhjältegenren. Den tonen har man inte bara tagit vara på, utan också utvecklat på ett ljuvligt sätt. Något som utmärker sig i relationen mellan Peter och MJ.
Det är ett fint gäng man etablerat med Ned, Flash, Betty och resten av skolkamraterna. Samtliga av skådisarna presenterar också sin karaktärer med glimten i ögat. Det är dock Zendayas tolkning av MJ som sticker ut mest här. Hennes sarkastiska men samtidigt hjärtfyllda leverans av repliker, små subtila ansiktsuttryck och framförallt kemin med Tom Hollands Peter, är inget annat än en fröjd att få skåda.
Tom Holland själv är den bästa Peter Parker vi har fått se. Det är med en perfekt balans av pojkig-osäkerhet, superhjältestyrka och ren charm han spelar sin roll. Han mänskliga sida glänser extra i den här filmen där man får se en mognad i beteende som Peter har fått efter sina Spider-Man-äventyr, och hur han handskas med det hela.
Vi får även möta Mysterio för första gången på vita duken. Det är en riktigt cool tolkning man fått fram med hjälp av snygg kostym, bra effekter och Jake Gyllenhaal som alltid är bra. Det bjuds på härlig action och Mysterios scener är smått fantastiska.
”Spider-Man: Far From Home” visar sig vara ett idealiskt val att följa upp ”Endgame” med. Den lättar upp stämningen och istället för att vara en språngbräda för Marvel att ta sig till nästa fas, vågar den vara sin egen film. Samtidigt glömmer man inte bort vilket universum man tillhör. Det finns med andra ord mycket olika godbitar att hämta hem här.