Spielbergs debut är en lång, skrämmande biljakt

Den rör sig snabbt och högljutt, och frustar argt med destruktion och död i sikte. Men det är inget vanligt monster som hotar i Steven Spielbergs filmdebut, utan en vanlig lastbil. Trots det enkla upplägget förvandlas fordonet till ett skrämmande rovdjur utan nåd när det motivlöst och allt mer aggressivt terroriserar vår praktiskt taget oskyldiga hjälte.

I en av de tidigare exemplen på filmer med en näst intill ensam protagonist, briljerar dessutom Dennis Weaver, vars roll i ”En djävulsk fälla” övertygade Spielberg att ge honom huvudrollen. Med få undantag spelar han mest mot sig själv eller mot den monstruösa lastbilen och dess anonyma chaufför. Däri ligger också bland det mest geniala och otäcka med filmen – vi får aldrig veta vem som kör eller vad dennes motiv är. Likt i en giallo skymtar vi endast skurkens händer och fötter vid enstaka tillfällen.

Storyn är egentligen av typen som platsar på en servett. En bilresande säljare (Weaver) kör i Mojaveöknen om en lastbil vars chaufför blir så uppretad att denne börjar förfölja, terrorisera och uppenbarligen försöka döda vår stackars hjälte. Men liksom Spielbergs stora genombrott ”Hajen” skapar han mer spänning och drama ur det enkla upplägget än vad många andra, speciellt så färska filmskapare, kunnat göra.

Det är med små, enkla men väldigt effektiva medel Spielberg bygger upp spänningen. Mycket perspektivfilmning samt den sparsamma musiken ger en autentisk känsla som att vi är eller åtminstone sitter med Weaver i bilen. Att det egentligen inte händer så mycket händer gör ingenting när regissören har så tacksamt proffsiga medarbetare som fotografen Jack A. Marta (”Sheriffen rensar stan”) och Oscarsnominerade klipparen Frank Morriss (”Den vilda jakten på stenen”).

När väl musik börjar bidra till stämningen är det kittlande toner av begåvade TV-veteranen Billy Goldenberg, tydligt inspirerade av Bernard Herrmanns ikoniska Hitchcock-musik som passar perfekt för sammanhanget. Men trots gott sällskap så är det här ändå Spielbergs ultimata examensfilm som satte honom på Hollywoods karta.

Likt många av hans klassiker så är det en David och Goliath-historia med den vanliga Svensson-hjälten vi alla kan relatera till som konfronteras av ett stort, bullrigt, smutsigt och ilsket monster. Filmskaparen själv har liknat det vid sin egen Godzilla och det är en talande, rättvis liknelse. Lastbilen i ”Duellen” är ett underskattat, skrämmande skräckfilmsmonster minst lika effektivt idag som för 50 år sedan.