Det är något speciellt med sanna historier. Så fort man ser den framträdande textremsan ”baserat på en sann historia” i början av en film, förändras tonläget i filmen. Allvaret ökar. Varje scen får en ytterligare dimension som gör att handlingen känns närmre, som om händelserna som utspelar sig på bioduken hade kunnat hända vem som helst, när som helst.
I ”Jungle” är denna känsla ständigt närvarande. Huvudpersonen Yossis (Daniel Radcliffe) vardag som kringresande äventyrare bör kännas bekant för alla som tågluffat, vandrat eller backpackat i sin ungdom. De fullpackade vandrarhemmen, främmande dofterna och trevande vänskaperna som följer av att upptäcka världen på resande fot.
Något som också lätt uppstår när man är på helt främmande mark, är en krypande känsla av otrygghet. Att man är helt utlämnad om en olycka inträffar, långt bort från sitt trygga hemland. Det är precis den rädslan som Yossi får uppleva när han, tillsammans med sina nyfunna vänner, beger sig ut i den Bolivianska djungeln.
De tre vännerna förlitar sig på en charmerande europé, som utger sig för att vara guide. Han lovar dem en unik upplevelse av Bolivias outforskade partier, långt från de vanliga turistfällorna, och ivriga som de är accepterar de erbjudandet. Både vandringen och guiden visar sig emellertid snabbt vara knepigare än de tänkt sig och efter en rad osannolika händelser hamnar Yossi ensam och vilsen i djungeln.
Det märks snabbt att regissören Greg McLean (”Wolf Creek”) har ett förflutet inom skräck. Djungeln har aldrig känts mer massiv och full av faror. Vissa scener känns dessutom som direkt plockade ur en blodig monsterfilm, med skillnaden att monstren består av verkliga djur och insekter, snarare än fantasifoster, vilket på många sätt gör filmen ännu mer skrämmande.
Tyvärr har McLean även lyckats få med sig de mest tröttsamma och klyschiga delarna av den moderna skräckfilmen. Yossis ständiga hallucinationer, fyllda av maniska skratt och sega tillbakablickar tar fokus från Daniel Radcliffes starka prestation och gör att filmen många gånger känns spretig och osammanhängande. Hade handlingen istället fått fokusera på huvudpersonens växande galenskap, hade resultatet kunnat bli riktigt bra.
”Jungle” är en spännande och visuellt vacker film som berättar en otrolig historia, men ägnar för mycket tid åt utdragna skräckscener.