Trots landsförvisningen från Iran fortsätter filmskaparen Nahid Persson Sarvestani att skildra orättvisor i hemlandet och med ”Min stulna revolution” vädrar hon, i kölvattnet av det senaste presidentvalet i Iran ut sina egna demoner från tiden efter revolutionen i en högst personlig resa som behandlar sorgen av sin förlorade broder, en förlorad revolution och lyfter närmast ogreppbara fasor som fem överlevande aktivister gått igenom som fängslade under den islamistiska regim som tog makten efter den iranska revolutionen.
I jakt på svar på frågor hon burit på under en livstid och i hopp om att förstå vad som hänt hennes lillebror Rostam som fängslades och avrättades, endast 17 år gammal när hon själv lyckades fly, möter Sarvestani fem revolutionära kollegor, alla kvinnor som fängslades och bröts ned både fysiskt och psykiskt i många år.
I avskalade och nakna former, vid middagsbord och trygga hemmiljöer får vi ta del av ärliga vittnesmål från de vidriga förhållandena i de iranska fängelsecellerna. Historier om månader bakom ögonbindel, överfulla celler, våldtäkter och avrättningar lämnar ingen oberörd och de helveten dessa kvinnor gått igenom är omöjliga att greppa.
Lika mycket som man chockas av vad de gått igenom, lika tagen blir man av att de klarat av att gå vidare och lyckats leva normala liv trots tyngden att bära den sortens ofantliga mörker. Hur de gått till väga hade varit intressant att veta mer om men filmen behåller fokus på Sarvestanis sökan efter svar kring hennes bror för att behandla hennes känslor av sorg och skuld.
Formmässigt lämnar ”Min stulna revolution” en del att önska och filmskaparens berättarröst dövar en del av tittarnas utrymme för egen reflektion, samtidigt som hennes fokus på sig själv stundtals stör berättelsen. Men de flesta brister glöms bort tack vare de angelägna och gripande historierna vi möts av i en film som känns högst personlig, samtidigt som regissören själv har sagt: ”Min historia är alla andra iraniers historia”. ”Min stulna revolution” är en omskakande dokumentär som ger utrymme åt viktiga och drabbande berättelser som alla borde ta del av, då de dessvärre är lika aktuella nu som då.