Claire (Catherine Frot) är en skicklig barnmorska som, bortom barnskriken lever ett stilla liv i ensamhet, tills hon kommer hem till ett röstmeddelande från det förflutna. Det är Béatrice (Catherine Deneuve), Claires bortgångne fars levnadsglada och otyglade älskarinna som efter många års frånvaro nu söker kontakt med den person i världen hon troligen har allra minst gemensamt med. Eller “söker kontakt”.., hon stövlar rakt in i Claires liv med jordnötterna i ena handen och whiskyn i den andra.
Krocken mellan den pokerspelande, biff-och-pommes-dyrkande excentrikern Béatrice och den kontrollerade renlevnads-människan Claire med de rappa, verbala sparring-ronderna Frot och Deneuve emellan är filmens levande och bultande hjärta. Som de stora franska dramerna handlar det om klasskrockar, trasslinga familjekonstellationer, oväntad kärlek och åldrande.
“Barnmorskan” växer verkligen på en långsamt med sina ärliga, avskalade dialogscener, det eleganta skådespeleriet och en fin balans mellan sött och surt. Ett härligt puttrande filmiskt långkok.