I sin andra långfilm har filmskaparen Hanna Sköld valt att skildra en familjehistoria som sträcker sig över flera generationer. Ramberättelsen är centrerad kring Eini (Blanca Engström) som lever isolerad från samhället i skogen tillsammans med sin far (Lennart Jähkel) – en man av få ord men tydlig livsfilosofi. Enligt honom är världen utanför en farlig plats, så både han och Eini gör bäst i att hålla sig för sig själva. Samtidigt berättar Eini sin farmors och hennes systers livshistoria. De parallella berättelserna ger både djupare insikt i varför Eini befinner sig i den situation som hon gör, men skapar också hopp om ett annat liv utanför skogsgläntan.
”Granny’s Dancing on the Table” är film som blandar diskbänksrealism med lika mycket toner av en drömsk saga. Regissörens val att skildra sidoberättelsen om Einis farmor helt med stop motion-animation är intressant och effektfullt, och bidrar stort till filmens säregna bildspråk. Själva animationen är sparsam, men strålar ändå av uttrycksfullhet och fungerar helt i linje med resten av filmen.
Berättelsen om Eini och hennes farmor är hemsk på många sätt, och vissa scener är rent ut sagt magvändande obehagliga, men någonstans där finns också något livsbejakande. Tyvärr känns berättelsen korthuggen och stundtals tafatt, vilket gör att den inte riktigt når ända fram. Vill man dock se något experimentellt, annorlunda och fängslande på ett mardrömskt sätt är Skölds film definitivt värd en titt.