Med Alicia Vikanders och Alexander Skarsgårds framgångar har man nästan glömt bort Noomi Rapace, ”Män som hatar kvinnor”-stjärnan som klev in i Hollywood utan att titta tillbaka på sina blågula rötter. Efter ”Prometheus” har dock de stora titlarna lyst med sin frånvaro och den senaste rullen, som hamnar direkt på dvd i Sverige, är inget undantag.
Här spelar hon hemliga CIA-agenten Alice, bosatt i London, som lämnat fältet efter en terroristattack hon misslyckades med att stoppa för flera år sedan. Hon övertalas att bidra med sina expertiser när en terroristgrupps budbärare fångas in men Alice inser snart att allt inte är som det ska och måste snart fly för att överleva – och avslöja en stor konspiration!
Å ena sidan är politiska konspirationsthrillers av den här typen alltid spännande, speciellt när de berör relevanta teman som terrorhot och islamofobi och med tung talang både bakom och framför kameran. Å andra sidan får de lätt en direkt-på-dvd-känsla när det trevande manuset antingen förekommer rörigt eller ointressant, med ”twistar” en femåring kan lista ut.
Michael Apted brukade vara en sylvass regissör med meriter som ”Loretta”, ”Brottsplats: Gorkijparken” och ”De dimhöjda bergens gorillor”. På äldre dagar verkar han dock ha tappat stinget och här lyckas han inte riktigt blåsa liv i de många actionsekvenserna, förutom i när vår hjältinna flyr ett infekterat förhör. Problemet är att det sker tidigt i filmen och ribban sätts orättvist högt.
En sevärd ensemble lyfter filmen en aning men kan inte göra underverk med medelmåttigt material. Rapace funkar hyfsat i sammanhanget men är envist sammanbiten, som en en snällare kusin till Lisbeth Salander. Karaktärsskådespelare som John Malkovich, Michael Douglas och Toni Collette har lite eller inget att göra (även om synen av den senare med maskingevär ger ett visst glädjerus).
Filmens svagaste länk heter Orlando Bloom. Hans inbrottstjuv med eventuell dold agenda är en både frustrerande poänglös och orealistisk biroll som inte bidrar med annat än möjligen ett attraktivt (verkligen?) affischnamn. Lyckligtvis är hans speltid begränsad och vi slipper någon fånig kärlekshistoria som ofta förekommer i sådana här slags filmer.
Rapace, Apted, kvinnlig actionhjälte och spännande politiskt tema – detta hade kunnat bli riktigt bra. Men pulsen är låg och tempot trögt. Den hade behövt en gnutta John Grisham och en rejäl dos ”Atomic Blonde”. Vi får hoppas att den inte påverkar att framfarten för varken Rapace eller actionfilm med starka, kvinnliga huvudroller.