Nu vill jag inte sätta Nilsson på någon slags piedestal, tänker inte påstå att han är det bästa vår filmindustri har att erbjuda, men när det gäller action och att bygga upp spänningsmomenten är han svårslagen i Sverige. Det är en av orsakerna till varför filmerna om supersnuten Johan Falk håller högre klass än andra serialiserade polisdeckare som Beck och Wallander och Vadfansomhelst.
Jag var lite orolig att ”Alla råns moder” skulle hålla lägre klass än ”De 107 patrioterna” eftersom Anders Nilsson den här gången (åtminstone på papperet) inte är inblandad i manuset. Det visade sig vara en oro i onödan, ty Tage Åströms utkast är till och med snäppet tajtare. Här stöter vi på ett gäng oerhört välplanerande rånare som verkar vara på väg mot någonting mycket större än det värdetransportrån de först knyts till. Fast det här är inget som rör Johan Falk och gruppen för särskilda insatser (de ska ju ägna sig åt organiserad brottslighet och rån är en helt annat typ av grova grejer), inte förrän det visar sig finnas kopplingar till den ur fängelset nysläppte Seth Rydell. Passande nog har gruppens andreman Sophie Nordh en hållhake på Rydell, som kan komma till nytta i sammanhanget. Förhoppningsvis. Han är ju så satans svår att lita på.
Och för andra gången i rad tycker jag Anders Nilsson lyckats utmärkt med att skapa en hyfsat fristående historia, ett fall som kan ses utan märkbart stöd från de andra, samtidigt som det finns gott om godis för oss som hänger med i det längre loppet. Som vapen, informatörer, styvdotterns pojkvän och Johan Hedenborg. Dock ingen Joel Kinnaman den här gången men serien har visat klara sig utmärkt utan honom, vilket förstås är styrkan hos ett ensembledrama. Här finns det tillräckligt för att väga upp.
Till exempel går Merliz Karlge från klarhet till klarhet som tidigare nämnda Sophie Nord och i ”Alla råns moder” har hon ett par riktigt starka scener, framför allt mot Jens Hultén.
Och med Hulténs Seth Rydell, den stenhårde ledaren för det ständigt närvarande rydellgänget, ute ur fängelse ges mer tid och utrymme för skådespelaren bakom honom. Vilket är förbannat trevligt. Jens Hultén (som gjort mer TV än film i Sverige men tydligen syns till i senaste Bond-rullen, ”Skyfall”) har visat sig vara ett av seriens starkaste kort, en bra skådespelare som ger pondus och trovärdighet åt sin gangster.
