Skojfrisk livskris i ökenmiljö

Trött affärsman i övre medelåldern (Tom Hanks i fin form) kulturkrockar i Saudiaraben i väntan på en viktig företagspresentation som aldrig blir av. Han oroar sig över en böld på ryggen, krökar till på hotelrummet och fyllemailar med sin tonårsdotter, blir kär i en kvinnlig läkare, slirar runt i största allmänhet. 

På papperet är det inte enormt upphetsande, och med en mindre djärv regissör hade ”Kungens hologram” kunnat bli en rakt igenom bedrövligt tråkig historia. Men Tom Tykwer (”Spring Lola”, ”Parfymen: Berättelsen om en mördare”) har en rapp och självsäker berättarförmåga och laddar sina luftiga, färgstarka bilder med en säregen stämning. Det räcker en bit, är roligt ibland, men för att förtydliga: ”Kungens hologram” påminner om Sofia Coppolas och Harold Ramis respektive mästerverk först och främst sett till ytan. 

Tykwer tycks också vara mer intresserad av allmänexistentiella frågor och subtil komedi än någon sorts kritisk granskning av Saudiarabien. ”Vad är det där för byggnad?” frågar Tom Hanks rollfigur sin tokrolige taxichaufför. ”Det är där vi avrättar folk offentligt. Vill du att vi åker dit och tittar?” blir det pillemariska svaret. Nej, för tusan! Det vill han inte! För hundra gubbar! Sedan sägs det inte något mer om den saken. I stället fortsätter det att vara småtrevligt och ganska menlöst till den gräns att man undrar vad ”Kungens hologram” egentligen är ute efter. 

Svaret visar sig vara den kärlekshistoria som historien så småningom planar ut i. Här blir de kulturella skillnaderna som allra mest tydliga, men några egentliga hinder för kärleksparet – Hanks karaktär och den kvinnliga läkaren – märks inte av. Och vid det här laget hade ”Kungens hologram” behövt lite friktion i berättandet för att inte domna bort alldeles. 

Allt är mest bara mysigt och lätt sövande. Tykwer slår mot slutet knut på sig själv för att försöka rädda sitt vaniljsmakande manus med bedövande vackra undervattensbilder och lite naket. Man känner med honom, men undrar samtidigt varför han inte valde en mer upphetsande litterär förlaga att göra film av. Man undrar däremot inte alls varför Tom Hanks valde att skriva på kontraktet. Den här typen av jobb har han gjort många gånger förut.