Recension: Lost Girls and Love Hotels (2020)

Tråkig stämning på japanska sexhotell

Att festa och ligga runt i Tokyo låter tydligen roligare än det är. Alexandra Daddarios engelsklärare mår riktigt dåligt och en romans med en upptagen man gör inte saken bättre. Ensamhet, depression och misär – låter det som din kopp te, varsågod.

Publicerad:

Amerikanskan Margaret (Alexandra Daddario) bor i Tokyo, jobbar med att utbilda blivande flygvärdinnor i engelska och är en plågad själ. Det lär vi oss relativt snabbt eftersom Margaret ägnar sig åt så syndiga, destruktiva saker som att dricka sig full på barer och ha strypsex med främlingar på hotell. Det går så långt att hon missköter sitt jobb. En vändpunkt kommer i form av en romans med förlovade Yakuza-medlemmen Kazu (Takehiro Hira). Kan detta sluta lyckligt?
 
Knappast. Utan att några spoilers så är det en väldigt tragisk, melankolisk historia vi har att göra med. Redan i första scenen etablerar man en tyst, stilla och obekväm ton – det kommer kanske inte som någon chock att regissören William Olsson är svensk. Sällan har den blågula ångesten förflyttats så tydligt och effektivt till en främmande miljö.
 
Liksom i ”Lost in Translation” utnyttjar man Tokyos enorma miljöer och annorlunda kultur för att förtydliga vår hjältinnas utsatta, förvirrade situation. Men där det fungerade med subtila medel och lättsam humor i Sofia Coppolas film blir det här ett djupdykning i misär. Margaret mår dåligt, är vilsen och nästan kastar sig ned i en spiral av självdestruktivitet. Det blir knappast bättre av att involvera sig med en upptagen man som endast ger henne uppmärksamhet när han känner för det.
 
Det finns intressanta teman kring ensamhet, mental ohälsa och identitetssökande men för mycket fokus läggs på den dömda kärleksaffären. Trots Daddario väldigt ärliga insats i rollen så är det svårt att tycka synd om Margaret som ödelägger för sig själv i jakten på den spännande mannen. Det tillrättalagda slutet blir nästan en förolämpning mot karaktären såväl som mot publiken.
 
Den ursprungliga versionen av filmen ska ha varit mycket längre och mörkare med mer grafiskt sex och en obehagligare bild av Tokyos sexhotell. Nu blir det lite uddlöst och mest tråkig stämning. Om tanken är att man ska känna sig lika apatisk som huvudpersonen så fungerar det ganska bra men bristen på några faktiska känslor gör ingen stor filmupplevelse. Vill du njuta av Tokyos miljöer så se hellre en japansk film om japanska karaktärer av en japansk regissör…

”Lost Girls and Love Hotels” släpps digitalt den 15 mars.

Läs mera