När ”Sonic the Hedgehog” hade biopremiär 2022 var det många som blev positivt överraskad av att filmen faktiskt var ett ganska välgjort och underhållande familjeäventyr, både med tanke på hur sällan det sker att filmer baserade på tv-spel fungerar och efter hela fiaskot kring hur huvudpersonen var tänkt att se ut i en tidigare version.
Med uppföljaren levererar regissören Jeff Fowler ännu en underhållande familjefilm med extra allt i form av fler referenser till spelen, häftigare actionsekvenser och ännu mer skämt – som inte alltid träffar helt rätt.
Efter händelserna i den första filmen vill Sonic bevisa att han har vad som krävs för att bli en riktig hjälte, vilket han efter några mindre lyckade försök får chans göra när Dr. Robotnik (Jim Carrey) återvänder för att få tag på en magisk smaragd med makalösa krafter. Den här gången får skurken dessutom hjälp av det hämndlystna myrpiggsvinet Knuckles, som spelas av ingen mindre än Idris Elba (”The Suicide Squad”). Sonic är dock inte ensam heller, utan får hjälp av den flygande räven Tails.
Handlingen gör sitt jobb och passar bra till sin förlaga, men är precis som föregångaren ganska förutsägbar. I sista akten är det bara att bocka av alla klyschor i rasande takt, men trots det är jag underhållen. Sonic är visserligen minst lika enerverande som i första filmen, med hejdlösa ordvitsar och pruttskämt – men det finns en viss charm, mycket tack vare Ben Schwartz (”Parks & Recreations”, ”The Afterparty”) röstskådespel. Jim Carrey får återigen spela över med galna miner, knäppa repliker och ett vilt kroppspråk som Dr. Robotnik, även om det kanske blir lite av en upprepning.
Även Idris Elba gör ett lysande jobb som det nya tillskottet Knuckles, som känns klyschigt ondskefullt skriven med överdådiga repliker levererade med hans ikoniskt mörka röst. Det är i dialogen mellan honom, Sonic och Dr. Robotnik som manuset är som bäst och även han som erbjuder de häftigaste specialeffekterna och actionscenerna. ”Sonic the Hedgehog 2” är en ganska mycket häftigare film än sin föregångare, med snygga sammandrabbningar mellan Sonic och Knuckles och andra hisnande actionscener.
Under tiden som Sonic och Tails försöker få tag på smaragden innan skurkarna är dock människorna Tom och Maddie (James Marsden och Tika Sumpter) på ett bröllop på Hawaii, som så klart inte får gå fel. Det här här som filmen är som svagast, då de de mänskliga karaktärerna ärligt talat känns en aning onödiga och det mesta blir bara pajigt, speciellt när de interagerar med de tecknade figurerna. James Marsden skådespelar lika trist som alltid och övriga roller gör helt enkelt bara sitt jobb. Den enda som sticker ut bland de icke datoranimerade karaktärerna är Natascha Rothwell (känd från ”White Lotus” och olika röstroller), som spelar Maddies syster som ska gifta sig. Hon levererar ärligt talat några av filmens roligaste scener, som egentligen inte har särskilt mycket att göra med den genomgående berättelsen.
I slutändan är ”Sonic the Hedgehog 2” en underhållande blockbuster som fans av figuren och den förra filmen kommer uppskatta – och kanske framförallt den yngre publiken. Det förekommer en hel del sköna blinkningar till spelen som får mig att lyfta på mungiporna, häftiga scener och stundtals träffsäker humor. I grunden finns ett fint budskap om vänskap och att inget är skrivet i sten, även om det kan bli lite klyschigt.