Även om ”Transformers”-filmerna nästan blivit som ett skällsord bland filmkritiker så är de onekligen populära, med tanke på att serien är uppe i numer sex filmer och alla har spelat in flera miljoner. Det är därför smått överraskande att denna prequel troligen är den bästa filmen i serien, vilket vissa stenhårda actionfans kanske inte håller med om.
För det finns en anledning till att franchisens robotkung Michael Bay lämnat över rodret till animationsveteranen Travis Knight (”Kubo och de två strängarna”) och att filmen inte heter ”Transformers 6”. Den handlar mindre om bullriga robotar som förvandlas, till bilar och mer om relationen mellan en ensam tonårsflicka och den rara titelmaskinen.
Inledningsvis är det dock högljutt krig mellan robotar på Cybertron och jag blir fnissig av känslan att se vuxna leka med datoranimerade jätterobotar likt ett barn. Men så snart vår gula hjälte hamnar på jorden år 1987 blir det en helt annan film. Knight lyckas fånga 80-talskänslan med väl valda referenser och soundtrack.
Hailee Steinfeld passar utmärkt som den biltokiga enstöringen som blir vän med Bumblebee och matchas fint av suveräna effekter. Det är praktiskt taget ”E.T.”-med-en-robot men det funkar, speciellt för den unga målgruppen. Det är lagom med humor, action och ett å annat snyftmoment. Det är nästan synd att det är en ”Transformers”-film…
För i skuggan av den gulliga vänskapen dyker två onda transformers upp, beblandar sig med militären och ställer till med elände. Det blir det vanliga bullret, slagsmålen och biljakterna. Dock i mindre skala, nästan som distraktioner man lätt kunnat offra i klipprummet om inte Bay och hans leksaksförsäljning inte bevakat filmen likt en PR-hungrig gam.
Knight kan onekligen göra underhållande familjefilm och det är särskilt befriande att se en kvinnlig protagonist som inte är besatt av smink och pojkar, eller Megan Fox-poserar i avklippta shorts. Men de testosteronstinna actionfansen ska samtidigt ha sitt så känslan av en kompromiss infinner sig, speciellt i form av John Cenas pumpade militärtok med en rad fåniga one-liners.
Viss risk finns att äldre Transformers-fans saknar den grabbiga machoattityden från tidiga filmer eller att yngre barn missar 80-talsreferenserna. Men det är en ”Transformers” som med sina lika delar humor, charm, värme och robotaction underhåller på en publikfriande popcornnivå, och som en prequel till en Michael Bay-franchise är det ett betyg klart över medel.