Polske reportern och författaren Ryszard Kapuscinski var en idealistisk krigskorrespondent som engagerade sig i fall som upplevdes som hopplösa av många andra. Den här filmen, baserad på hans memoarer, följer honom när han på 1970-talet tar sig an det riskabla uppgiften att rapportera från Angolas inbördeskrig som utlösts efter deras självständighetsförklaring. Inte oväntat är krigets brutalitet och soldaternas hjälplöshet något han varken är beredd på eller van vid.
Att berätta en riktig historia, speciellt på ett sådant känsligt tema som här, är inte en lätt uppgift när man bör respektera inblandade – döda som levande – personers integritet och samtidigt lyckas engagera publiken i filmberättelsen. Här har långfilmsdebuterande regissörerna Raúl de la Fuente och Damian Nenow utvecklat ett närapå briljant format där historien likt ”Waltz with Bashir” berättas i stilfull animation, varvat med arkivbilder och intervjuer med de faktiska personerna.
Till en början kan valet att animera tillbakablickarna i kriget kännas aningen omotiverade, speciellt valet att teckna huvudpersonen som en serietidningsliknande Michael Fassbender-kopia. Men när Kapuscinski stirrar krigets våldsamma konsekvenser i vitögat så levereras lika kittlande som skrämmande dagdrömssekvenser som omöjligen hade kunnat göras rättvisa med riktiga skådespelare och specialeffekter. Det ligger en lika stor vikt att skildra händelserna som protagonistens egen inre resa och känsloförlopp. Samtidigt som det känns som en animerad, feberdrömsaktig fantasi så får man en tydlig känsla av där och då i kombination med intervjuerna och arkivbilderna.
Det är en unik, magnifik filmupplevelse som reser sig högt över andra sömniga dokumentärer och missriktade biografier. Vi lär känna den beundransvärda Kapuscinski och sympatiserar med såväl honom som de människor han träffar under sin resa. Men viktigast av allt så påminner den oss om den absurda bristen på mänsklighet som krig medför. Hur livet rycks ifrån såväl modiga aktivister som slåss för sitt folk och de många oskyldiga, ofta anonyma barnoffren. Stor eloge till de la Fuente och Nenow vars kommande verk vi hoppas håller samma starka klass.