Den irländska animationsstudion Cartoon Saloon har de senaste åren berikat filmvärlden med en rad animerade storverk. Med filmer som “The Secret of Kells”, “Havets sång” och “Den osynliga flickan” har de etablerat sig på animationsscenen och kan konkurrera med såväl amerikanska Pixar som japanska Studio Ghibli eller franska Les Armateurs (som faktiskt medproducerade “The Secret of Kells”). Förutom en säregen animationsstil har studion en förkärlek att väva in skaparnas irländska rötter och den mytologiska historia som genomsyrar landet. Och deras senaste alster “Wolfwalkers” är inget undantag.
Året är 1650 och den unga flickan Robyn Goodfellowe har tillsammans med sin pappa flyttat från England till den irländska staden Kilkenny. Pappan är en framgångsrik jägare som anlitats av stadens förmyndare för att utrota det pack av vargar som härjar i skogarna strax utanför stadsmurarna. Robyn själv vill inget annat än att följa i sin fars fotspår, men när hon en dag stöter på den unga flickan Mebh blir hon varse om en värld som hon trodde bara fanns i sagorna. Mebh och hennes mamma är nämligen så kallade “wolfwalkers”, som själva förvandlas till vargar varje natt och styr över packet som rör sig i Kilkennys skogar. Robyns upptäckt förändrar hela hennes tillvaro och hon måste nu istället kämpa mot sin pappa och hela samhället för att stoppa utrotningen av vargarna.
Berättelsen i “Wolfwalkers” är i sin enklaste form en relativt traditionell saga. Vi har en ung protagonist som upptäcker en mystisk värld som sätter hennes egen tillvaro i ett helt nytt perspektiv och måste nu försvara det som andra påvisat henne är ont. Berättelsen känns igen från såväl böcker och filmer, och tillför egentligen inget nytt till genren. Men såväl det estetiska som mytologiska uttryck som filmskaparna Tomm Moore och Ross Stewart tar för sig av lyfter “Wolfwalkers” till ett spektakulärt äventyr.
Precis som flera animationsstudions tidigare verk är filmen djupt rotad i irländsk mytologi, och det märks att skaparna bakom “Wolfwalkers” har ett särskilt hjärta för sina landsrötter. Med lika sagolika som historiska uttryck och kopplingar skapar de en färgrik och fantasifull värld. Utöver de irländska influenserna kan man även se kopplingar till bland annat Hayao Miyazakis “Prinsessan Mononoke”, inte bara för vargfolksinfluenserna utan också för sin skildring av naturens kraft och betydelse i världen. Och att vara förknippad med Studio Ghiblis kanske bästa film är sannerligen inte ett dåligt tecken.
Studions säregna animation sätter också en särskild prägel på filmen. Förutom en ljuvlig färgskala och egenartade former använder de sig också av intressanta perspektivskiften. “Wolfwalkers” är således lika vacker att titta på som den är fantasifullt fängslande. Att man dessutom plockat in och hottat upp den norska artisten Auroras banger “Running with the Wolves” för en av filmens mest euforiska ögonblick är utsökt grädde på moset.
“Wolfwalkers” finns nu att streama på Apple TV+.