Vacker och stark uppväxtskildring

Marieme är 15 år och bor med sin frånvarande mamma, despot till bror och två yngre systrar i utkanten av Paris. Ett möte med tre andra tjejer i grannskapet förändrar hennes liv och tillsammans lyckas de åtminstone för stunden förtränga hopplösheten som ständigt hotar att ta över.

”Girlhood” är en uppväxtskildring med faktiskt något så ovanligt som en ung mörkhyad tjej från förorten i centrum. Filmen är uppdelad i fyra episoder i vilka vi får lära känna Marieme och ta del av hennes vardag i olika stadier av livet. Det här är en film om att som ung söka efter sig själv och sitt eget sammanhang i en tid då andra vill sätta etikett på dig och dina handlingar. Det handlar om att våga lita till det som är du och att säga ifrån när gränser utmanas, men också att ha mod att tänja på de egna.

Sciamma är enormt skicklig på att locka fram ett naturligt och äkta agerande från sina unga skådespelare. Dessa fantastiska tjejer med en fenomenal Karidja Touré i täten som Marieme är på ett absolut självklart sätt sina karaktärer och det känns stundvis som att titta på en dokumentärfilm. Kroppsspråk, blickar och repliker, allt är otroligt trovärdigt och så på riktigt, som taget direkt ur verkligheten. Detta naturliga bryts sedan på ett mycket spännande sätt av med en helt underbar scen i vilken de unga tjejerna dansar och rakt in i kameran mimar till Rihannas ”Diamonds”. Som en upplyftande och inspirerande musikvideo mitt i allt det andra lyser uppträdandet upp en redan strålande berättelse med de inget mindre än minst lika briljanta stjärnorna.

Fotot är fantastiskt hela vägen med kameran ofta nära, vilket ger en intim men aldrig inkräktande inblick i det som berättas. Ett bra flyt och högt tempo genom filmen gör att man som publik lätt glider med i historien.

”Girlhood” är en makalös upplevelse och det är faktiskt otroligt uppfriskande (vilket egentligen är rätt knäppt med tanke på att det faktiskt är 2014) att få se dessa unga, vilsna tjejer och deras gemenskap i fokus. Filmiska skildringar av det här slaget brukar vara vigda åt män eller killar, så pass att ”Girlhood” vid en första anblick känns nästan bekant, som att man sett det hela förut. Och det har man ju i vissa avseenden, fast då med just grabbar i huvudrollerna. Jag vet inte när sist, om ens någonsin, jag såg ett gäng förortstjejer få denna självklara plats i rampljuset, helt och hållet på deras egna villkor dessutom. Och jag måste säga att jag så hoppas få se det snart igen.

”Girlhood” är ett ömt och väldigt intimt porträtt om en ung kvinnas väg mot vuxenlivet. Men samtidigt är det en film om hur det är att växa upp som förtryckt och diskrimenad förortstjej i ett samhälle som på alla plan genomsyras av klass och patriarkala orättvisor. Filmen behandlar ojämlikhet och sociala missförhållanden på ett mycket distinkt, lättbegripligt men aldrig moraliserande sätt. Och även om detta är en historia om unga tjejer lite vid sidan av, så handlar den egentligen om oss alla. Vi är många som söker trygghet i större sällskap och relationer, i befattningar, pengar och andras åsikter om oss. Men någonstans måste vi förr eller senare, liksom filmens Marieme, försöka finna styrkan och modet i oss själva.