Jane Fonda, Diane Keaton, Mary Steenburgen och Candice Bergen spelar de åldrande väninnorna som varje månad samlas för att dricka alkohol, klaga över tillvaron och diskutera en utvald bok. Några dåligt photoshoppade bilder i inledningen försöker övertyga oss om att vänskapen, och bokklubben, hållit i sig i åtminstone fyrtio år. Fnitter och skepsis uppstår när den frigjorda Vivian drar fram månadens titel ur väskan: ökända ”Femtio nyanser av honom”. Ska de verkligen ägna tid åt så pass kommersiellt tantsnusk? Vivian menar att det är precis vad dessa utsvultna kvinnor behöver, efter åratal utan någon action i sänghalmen, och hon kunde inte ha mer rätt.
En framgångsrik entreprenör som äter män till frukost, men vägrar stadga sig. En neurotisk änka med överbeskyddande döttrar. En domare som ger sig ut i online-dejtingdjungeln. Och en krögare vars äktenskap desperat behöver mera krydda. När de fyra omaka damerna får stifta bekantskap med Christian Greys och Anastasia Steeles ångande S/M-lekar, öppnar det upp deras ögon för vad de själva saknar i sina liv.
”Book Club” handlar inte om att hylla eller håna ”50 nyanser”-böckerna, de är bara ett medel för att rulla igång handlingen och prata om större teman. Exempelvis hur kvinnor i en viss ålder kan glömma bort att prioritera sig själva, inte vågar ändra på det som känns fel, eller låter andra diktera hur de bör leva sina liv. Det debatteras allt från Viagra till kroppar som inte är vad de en gång varit, ständigt med ett glas vin i handen och många fniss. Kvinnorna dömer ingen, de är stöttande och de sporrar varandra till att våga kasta sig ut i det okända.
Snart börjar dock ett omodernt budskap tränga fram, att en kvinna behöver en karl för att bli hel och lycklig. Då ger Jane Fonda bättre råd i den snarlika rollen i ”Grace & Frankie”, komediserien om två dumpade väninnor som börjar tillverka sexleksaker. Missta dig inte, ”Book Club” är bara ännu en Hollywood-produkt som förlitar sig på billiga skämt, oneliners och förutsägbara situationer. Det hade varit mer inspirerande att se kvinnorna lite mindre sminkade och lite mer sårbara, eller att höra dem prata om sina innersta känslor, snarare än ännu ett ytligt skämt om sex.
Men med tanke på att industrin sällan låter fyra kvinnor bära upp en egen film – och Gud förbjude, kvinnor över 60! – då kan man lätt se förbi några av filmens brister och uppskatta dess goda sidor. Det är trots allt är en uppfriskande kvartett och en charmig berättelse, med många skratt och en dos feelgood. Filmen utmanar inte den mer kräsna cineasten, men är en lättsmält och förvånande rumsren komedi som passar alla åldrar. Men framför allt är ”Book Club” en film om, och för, en bortglömd målgrupp som sällan får skina så här starkt på bioduken.