De två trettonåringarna Jake och Tony finner varandra omedelbart, på det sätt som bara barn kan. Jakes familj har knappt hunnit flytta in i lägenheten i Brooklyn innan grabbarna är bundisar, trots att Tony, vars mamma Leonor har en klädbutik i samma hus, är självsäker och utåtriktad medan Jake är en introvert konstnärssjäl.
De umgås dagarna i ända och sover över hos varandra så gott som varje natt, upptäcker tjejer tillsammans, delar drömmen om att komma in på prestigefulla La Guardia High School.
Samtidigt hotar gentrifieringen i kvarteret att skörda ännu ett offer i form av Tonys mamma – Jakes föräldrar har ärvt byggnaden och upptäcker att Leonor betalar alldeles för låg hyra för sin butik. De ger henne ett rimligt erbjudande, men Leonor är stolt och för fattig för att kunna gå dem till mötes. Konflikten eskalerar och hotar så småningom pojkarnas vänskap.
Förloppet skildras lågmält och med absolut gehör för vardaglig dialog. ”Little Men” är en liten film om mellanmänskliga relationer som slits isär av ekonomiska förutsättningar, men den är också en skildring av en sorglös vänskap mellan två pojkar som står i begrepp att upptäcka världen, eller åtminstone Brooklyn, tillsammans.
Igenkänningsfaktorn är hög för alla som har haft en bästis i så unga år. Framförallt är det är ett drama utan skurkar eller svartvita gränsdragningar – Jakes pappa (Greg Kinnear) är en arbetslös skådis som behöver de extra pengarna för att avlasta sin fru som familjeförsörjare, och det är lika lätt att sympatisera med Leonor, som reagerar på nyheten om att hon kan bli vräkt med chockartad ilska.
Man skulle också kunna säga att historien är snudd på bagatellartad och för liten för att bära långfilmsformatet. Lyckligtvis levererar samtliga skådespelare på sådan hög nivå att det inte blir ett stort problem.
”Little Men” förmedlar effektivt illusionen av att vara ett uthugget stycke verklighet ur en sprudlande storstad, ett mikrokosmos där det är ”hur” snarare än ”vad” som händer som är det intressanta. Den enda riktiga invändningen är att Alfred Molina slösas bort i en högst marginell roll där han syns i bild i ungefär tjugo sekunder. Å andra sidan begår trettonårige Michael Barbieri som spelar Tony en långfilmsdebut som antyder att det inte är sista gången man ser honom.
Överlag är det skådespelarnas film, där Greg Kinnear och alltid underbara Jennifer Ehle matchas väl av chilenska Paulina Garcia i rollen som Elonor.